Idag är Månen givmild. Jag ska ge er mitt bästa recept på bröd. Det blir gott till tusen, det kan jag själv, i egen hög person intyga.
Här kommer det då:
 Vetemjöl, vatten, siktat rågmjöl, fullkornsrågmjöl, sirap (glukos, sackaros och fruktos), klippt fullkornsråg, surdeg på vete och fullkornsråg, vört, fullkornsvetemjöl, vetegluten, socker, jäst, vegetabilisk olja, lingon (1,5%), vetekli, röda vinbär, förjäst vetemjöl, vetestärkelse och salt.

Mixa ihop det till en god deg, och lägg in i ugnen på.. Några hundra grader, vettja. Efter.. En tid, så ta ut det ljuva brödet. Låt det svalna, sedan är det bara att låta det vidröra tungan och ge dina smaklökar en arom, så himmelsk god, att dina smaklökar skulle tacka dig (Om dom hade haft talförmåga, vilket skulle vara bissart, eftersom det är själva tungan som ger dig talförmåga).

Förövrigt, så har mina kamrater slagit mig på min bicepsmuskel i massvis idag. Båda mina armar var förlamade för en mindre tid, och jag skrek inte ens aj. Jag var för upptagen med att lyssna på Plain White T's - Hate (I Really Don't Like You).
Och, det som nu borde vara ett känt faktum, angående mig, Månen. Det faktumet att jag inte kan göra två saker samtidigt.
Därför kunde jag inte lyssna på musik, samtidigt som jag fick ont.

Smärtan fick vänta.
Ja, det tog sin lilla tid, innan jag hade tagit ur hörlurarna från öronen. Först då kunde jag ha ont, utan att oroa mig för koncentrationsproblem med att lyssna på musik. Då hojjtade jag "aj" några gånger, och märkte till min förskräckelse att båda armarna var i princip förlamade. Men, den smärtan och stillaståndet i mina armar gick ju som sagt över, efter ett tag. Och skönt var väl det.

För tänk om!
Ja, tänk om jag hade blivit förlamad på livstid. Oj, vad grabbarna hade ångrat sig. Dom hade tvingats leva med den tunga samvetesbördan hela sitt liv. Dom hade gjort en pôjkvaskers armar förlamade.

Nej, nu får det vara nog bloggat för idag.
Med vänliga hälsningar / Månen.

PS: Marknadsför gärna min blogg lite. Jag vill ha 500 besökare innan denna månad tar slut. Alltså har ni EN dag på er att marknadsföra den för kamrater, busschafförer, främlingar, sekreterarassistenter, släktingar och diverse andra människor ni har en nära/någolunda/ingen kontakt med.

Jag har varit hos tandläkaren idag. Dessa barnhatande, barbariska, hatiska människor. Men, det ligger i tandläkarnaturen, att vara elak.

Dom tog två tänder, dom jävlarna. TVÅ! Vad ska jag nu tugga min mat med?
Efter "operationen" så fylldes min mun med blod. Och så hade jag tappat talförmågan helt, jag lät ungefär som en efterbliven myskoxe. Och alla vet ju att myskoxar inte har talförmåga över huvud taget. Vad är ens en myskoxe?

Sedan så lurade jag en liten pojke att jag brukar ha stänkskärm på mina skor, också. Oj, så lurad han blev.
Jag lurade honom självklart innan min talförmåga hade försvunnit.

Jag har nämligen spelat badminton hela dagen. Det var på detta badminton-kommun-mästerskap jag lurade den stackars pojken.
Jag, med mina badmintonförmågor, tog självklart hem en sistaplats, för övrigt.

Nej, vad enformigt att skriva om min dag. Den är ändå helt ointessant. Tankar och funderingar är mycket bättre att skriva om. Därför ska jag göra det. 

Tyvärr har jag inga tankar, just nu. Inga kloka, varken samhällspåverkande tankar eller allmäna funderingar. Så, dagens blogg håller inte direkt samma klass som övriga bloggar.

Jag tror att tandläkarna sövde mig, och opererade bort min kloka och fantasifulla del av hjärnan. Det är nog därför denna blogg blev helt jättetråkig. SATANS TANDLÄKARE!

Jag ska självklart bestiga månen, när jag blir äldre. Kanske till och med bo på den. Det är ju en ren självklarhet att Månen ska bo på månen.
Resan dit bekostar jag genom att säga: Jag betalar senare!
Sedan gömmer jag mig någonstans på månen, och kommer aldrig tillbaka till jorden. 
Då blir man av med den skulden, lätt fixat.

Jag livnär mig på min tomatodling. Alltså tar jag med mig lite blomjord och några fina tomatfrön, så att jag kan grundlägga en tomatodling. Kanske till och med en tomatfarm. Sedan blir det till att smaska tomater, resten av mitt liv. Mums, alltså!

Är det lätt att sköta tomatodling på månen?
Och hur fasen tror du jag ska veta det? Dum fråga!

Jag ska även ta med hunden Hunden och guldfisken Niklas. (Läs blogg: Framtidstankar.) Dom ska följa med på alla dom spännande äventyr jag kommer göra i mitt liv.

Sedan ska jag ta med mig en förjäklarns massa målarfärg, och måla en glad gubbe över den yta av månen man kan se från jorden. Så ska jag ringa en vän, och fråga om det syns. Om det syns så skulle det vara så otroligt häftigt, så att jag antagligen skulle svimma.

Svimma, ja det kan man ju göra av syrebrist.
Syre, det finns det inte på månen. Så antagligen kommer jag svimma väldigt ofta, när jag bor där. Därför ska jag anpassa mina lungor, innan jag åker upp på månen, genom att bo i skorstenen till pappersfabriken i Grums, Billerud tror jag den heter. Där, där finns det säkert inte något större överflöd av syre. Då lär sig mina lungor anpassa sig till -  Ja, ingenting annat än utsläppsgaser.


Sedan, efter att jag bott i den skorstenen i några år, då kan jag flytta till något sorts vattendrag. Då ska mina lungor anpassa sig till inget syre alls, istället för utsläppsgaser och möjligtvis väldigt lite syre.
Kanske Ilandasjön, kanske! Då ska jag bo under vattnet, och leka med Niklas hela dagarna. (Guldfisken, inte mig själv). Fysatan vad festligt.

Men svimma på månen, det kommer jag nog göra ändå. Även om mina lungor anpassat sig i så stor grad det går.

Vem ska sköta min grav, när jag dör på månen?
Ja, det finns inte direkt någon kyrkogårdsförvaltning på månen. Så jag får väl helt enkelt bara låta Hunden och Niklas äta upp mig. Då slipper man hitta någon som ska mata dom, också. Det är ju bra.

Månen är det mest älskvärda enorma klot jag vet. Och så är det ju så otroligt lustigt att det har samma namn som jag.

Mina tankar är väl en aning orealistiska. Men festligt. Ja, det skulle det verkligen vara!

Fy fan för plastfolie. Det mest komplicerade någon människa någon gång kommit på.

Det hela började med mitt vanliga mellanmål jag brukar ta efter skolan.
Mellanmål är någon form av lättare mat, som ätes mellan måltider. För dom som inte vet.

Denna dag tänkte jag ha rostat bröd med stekt ägg och paprika. Så jag stekte mina ägg, rostade mina bröd och skivade min paprika. Snitsigt upplagt, serverade jag mig själv och Flippan. Jag åt upp och suckade nöjt. Månen hade lyckats - Igen!

Det var nämligen något av det mest förträffliga min mage förtärt genom åren.

Så kom bekymren, efteråt. Jag skulle lägga in paprikan i plastfolie, vilket inte är det lättaste att göra. Denna gången blev det rentav katastrof.
Jag försökte dra ut plastfolien, men  av misstag delade jag den på hälften. Mer och mer, av denna  plastfolie slets i 50-procentiga delar. Likt en Border Collie som styckas isär i två delar för att bli onödigt slaktavfall. Så delades denna plastfolie.

 Dom arga tankarna flödade, och hjärtat det pulserade i hög fart.  Allting var så svårt, så jag började slita och dra i plastfolien. Det lossnade små, små bitar av plastfolien. Jag utgjorde mina agressioner mer och mer, små plastbitar slets åt alla håll och kanter.

NEJ, NU JÄVLAR! DÖÖÖ!
Till slut, då kom kniven. Jag skar igenom hela den satans plastfolien. Sedan plockade jag ut små, helt perfekta identiska bitar av den resterande plastfolien. Dock för små, för att plasta in en paprika med. Så, jag drog bort alla dessa identiska bitar, och det var en förjävla massa sådana bitar.

Sedan, efter det. Då jäklar, då fick jag min lagom stora plastfoliebit, stor nog att plasta in paprikan med.

Vem fasen gjorde plastfolie så svårt? Var det med mening, eller är uppfinnaren född i farstun?
Vad fasen har man det på så opassande rulle, så att allting fastnar och rivs sönder, för?

Ja, jag rör då inte en rulle plastfolie, någon gång. I hela mitt liv.
Så, byt ut den konstiga opraktiska rullen, eller uppfinn någonting som ersätter plastfolie. FÖR FASEN! Ingen plastfolie samt paprika ska försätta mig i ilsket tillstånd igen!

Med förhoppningsvis samhällspåverkande hälsningar / Månen.

Jag hade tänkt skriva en liten blogg om alla lettiska författare, men kom på att jag inte har någon speciell erfarenhet av det. Så därför blir det någonting annat.

Kanske min pipande skärm. Jo, det är såhär. Skärmen till min dator piper, och om man slår till den hårt slutar den pipa för några sekunder, kanske till och med en minut. Efter det börjar den pipa igen.
Detta kan orsaka krämpor i armen, och ett dåligt samvete på grund av att jag slår till skärmen ett 20-tal gånger per dag.

Alla har det inte så lätt här i livet, speciellt inte en pôjkvasker vars skärm piper. Tänk på det, någon gång. Ni med era bortskämda pipfria skärmar!

Nej, det blev då alldeles för kort för att vara ett inlägg. Jag får ta och skriva om något mer.
Låt mig tänka..

Fortsättning följer..

Snart..

Idé!
Kopior. Torstein är Anton's minikopia. Ändå är dom inte släkt, mystiskt värre.

Så, det får räcka. Jag får se om jag någon gång i framtiden får för mig att skriva vettigare bloggar.

Uppvaknandet.
Ett tvärt uppvaknade av sin ömma moder klockan 11:40. Om 20 minuter skulle huset vara fullt av kalasande gäster, som kommit endast av orsak till att fira Månen. (Jag fyllde ju år i tisdags, läs blogg: Födelsedag!).

Gårdagens natt hade varit hektisk, gäster långt inpå natten. Sömn var ett verkligt behov för Månen, då han gick och lade sig någon gång vid 04-tiden. 8 timmars sömn, en helgdag är för lite. Däremot är 8 timmars sömn en vardag helt underbart, då det är sällan han faktist sover såpass mycket en vardag.

Gästerna kommer, och presenter mottages. Tröttheten hänger fortfarande i sig, så det blir någon form av falskt leende . Jag orkade inte direkt anstränga mig för att göra ett helt verklighetstroget leende. Det verklighetstrogna och riktiga leendet kom först då jag öppnade presenterna.

En svart tröja, snits och SVART! Precis vad jag önskade mig. (Läs blogg: Månens födelsedag!)

En stor sedel, av värdet femhundra svenska riksdaler. (Tackar så vänligast, förövrigt är min ekonomi inte ur balans, men ett extra tillskott är alltid välkommet). Dock var den inte svart, det skulle mer matcha min stil.

Ett par svarta byxor, snits och SVART. Nu, nu jäklar är min nya, svarta, stiliga, totalsnitsiga stil snart komplett. Det krävs endast ett fåtal mer svarta plagg, så kan svart bli det enda jag bär om dagarna. ROCK 'N ROLL!

En datorstol, svart den också. Oj, fytusan vad mitt liv är svart nu! Dessutom är detta något av det mest  bekväma min bakdel någon gång besuttit.

En rullgardin, om jag någon gång får för mig att göra lite privata saker (Slår vad om en femma att det första som poppar upp i din skalle när jag sa "privata saker" är något sexisistiskt). Så är inte fallet, jag tänkte mer på om jag  någon gång skulle få för mig att kanske smuggla diamanter från (låt oss ta som exempel) Csongrad ,Ungern, genom att bygga en tunnel genom mitt golv.
 Alltid bra att dra ned en rullgardin, om någon nyfiken granne får för sig att kika in på vad som egentligen försigår hos familjen Molander's, och sedan ringa snuten angående diamantsmuggling från Csongrad.

Om jag då ansträngt mig i timmar, kanske veckor på att gräva detta stora hål som är början på en satans extremt lång tunnel, och så går mina planer på diamantsmuggling åt skogen, är det ju klart som fanken att man fäller en tår.

Nu är det ju bara synd att jag inte önskade mig en spade. Den hade behövts om jag skulle vilja börja mina planer på diamantsmuggling.

Över till kalaset, igen.
Sedan blir det mat, men vilken mat! Först avocado med räkor, sedan lax och pressad potatis, till efterrätt pannacotta och sedan lite fika med tårta. Helt baserat på Månens smakbehov, då det faktist var han själv som bestämt maten allt igenom.

Japp, imorgon far jag till Biltema, där jag ska införskaffa en spade. Sedan bär det iväg mot Csongrad, ska du veta.

Förövrigt var jag på en konsert med bandet Rostbrun Chili Con Carne igår. Gratis var det, trots bandets höga kvalitet. Underbart, att det fortfarande finns människor som producerar grym musik, för en sådan låg summa. 0 SEK.

Lev livet.

Snart dags för november månad att ta farväl av 2007.
December närmar sig med stormsteg, julen väntar utanför dörren. Helt underbart!  Denna förskräckliga julnojja som drabbar alla i dess närhet.

Affärerna skyltar med alla dessa ljus, plastiga tomtar och ännu plastigare julgranar, redan i oktober. Blir du mer lockad av att besöka denna affär, endast genom ett rött, plastigt objekt som repeterar meningen "Hohohohohoho" och sedan spelar en fridfull melodi? Lättpåverkade sate.

Alla reklamer handlar om hur snälla deras företag är just nu i juletid. Företagen får mer förtroende av kunderna, genom att avsluta sina reklamer med "god jul". Som om dom verkligen menar det också! Frasen sägs endast för att du ska TRO att dom är något utav det mest sympatiska företag som denna värld någonsin fått uppleva.
Då kan ju jag passa på att informera dig om att vartenda jäklarns företag avslutar sina reklamer med "god jul". Det känns lite taget, faktist.
Hitta på en ny fras för fasen!

Så du tror att företagen bryr sig om dig?  NEJ! Dom bryr sig om dina pengar, inte ett smack om dig.

Samma musik överallt.
Samma juliga pynt, överallt. Dock överdrivs det alltid mer och mer för varje år. 
Samma Kalle Anka, år ut och år in. Man tröttnade på det någon gång vid 8-årsåldern.
Samma falska glädje, alla tvingas bära inom sig vid juletid.
Kan man aldrig bryta dessa traditioner och hitta på något mer originellt?

T.ex spela Oasis - Champagne Supernova hela december månad, pynta hela staden med svarta halsdukar indränkta i kolasås, visa "The best of Anders 'n Måns" hela julen och alla går omkring och betér sig som resten av året - Stressiga och sura över samhället, även om det är den mest underbara tillvaro man kan ha.
 
Julen är till för att skydda företagens ekonomi, dom ska nämligen gotta sig i varje individs pengar.

Vad jag längtar tills jag blir 60+ gammal. Då kan jag kallas för stofil på riktigt!

För övrigt: Egentligen älskar jag julen, dess presenter och all god mat. Jag ville bara ha något att klaga på, så att jag kunde känna mig lite "stofilig". Nu har jag fått mitt att klaga på, så jag är nöjd. Även om jag tycker julen är för objektiviserad och allt handlar om pengar. Och så stör jag mig på att för företagen börjar julen redan i oktober.

Allt jag sagt är egentligen struntsnack. Julen är bra på många vis.

Med vänliga hälsningar//Den unga stofilen.

Vilken otroligt skön dag. Om man hade lika mycket tid att göra sig i ordning på morgnar man skulle till skolan, vad underbar världen skulle vara då!

Jag vaknade ungefär 14.00 idag. Sen låg jag endast i sängen och lyssnade igenom The Strokes - First Impressions Of Earth-skivan, sedan Mando Diao - Never Seen The Light Of Day-skivan och sedan massor av mer musik fram tills 16.00 ungefär. Då åt jag frukost, sedan duschade jag och borstade tänderna. Tänk er själva att kunna bestämma exakt hur mycket tid man vill för att gå upp på morgonen, en skoldag. Helt underbart, att bara slappa i sängen på morgnar.

"Öppet hus" i skolan, det ska jag införa när jag blir politiker och stadsminister. Då får man gå till skolan när man vill, men ändå lära sig samma saker. Lektionerna man har minskar nämligen inte. Skolan ska nämligen ha öppet dygnet runt. Då får man bestämma när man än vill gå upp till skolan!

Politikerkarriär, är det något att satsa på? Ja, självklart. Månen ska bli en högt värderad politiker, som får bestämma en förjäkla massa saker. Vad festligt Sverige skulle bli! Demokratin ska avskaffas, då finns det ingen som kan motsäga mig! Då ska det bli en totalfestlig diktatur, och alla (utom dom som skulle tycka illa om hur jag förbättrade Sverige) skulle bli glada!

Självmord, ett samhällskritiskt brott. Självmord tyder på att personen i fråga inte är nöjd med det samhälle som JAG, Månen själv i hög person byggt upp när jag blivit stadsminister. Därför ska detta brott rubriceras som allvarligt, och jag funderar på att till och med ha DÖDSSTRAFF(!) på detta grova brott, så att då den kriminella lär sig en bakläxa.

Andra politiska förslag har jag faktist inte kommit på än så länge, men dom förslagen jag nu kommit på är väl genomtänka. 

Snart, då jävlar tar Månen över Sverige, då ska det här landet bli något av den trevligaste diktatur att leva i. (Om du inte tar livet av dig det vill säga. Då får du ett rent helvete, satans samhällskritiske fjant!)

Om jag helt plötsligt får en till idé i mitt huvud, gällande Sveriges politik och mitt herravälde, då kanske denna blogg får en fortsättning.