Idag påbörjas brasorna överallt i landet. Valborgsfirandet av mig har påbörjats på det mest positiva sätt som kan tänkas.
Jag har köpt mig en brun och fin stol, som jag fraktade hem från staden på min pakethållare.
Först satt jag på stolen, som satt på sadeln, men jag nådde inte ned med fötterna till tramporna, så då satte jag fast den bakom ryggsäcken.
Sedan kom jag på att jag kunde sätta den på pakethållaren.
Ett geni var jag. Ett miljövänligt, cyklande geni. Med en vacker nyss inköpt stol för 25 kronor på Myrorna.

Idag har jag funderat på brännässlor och vesslor. Det rimmar, har jag kommit på. Och så är det häftiga saker vi har att göra med, när man pratar om sådana saker.
Fast en sak som är konstig är att man kan göra soppa på båda dom sakerna, men om man gör det på brännässlor heter det nässelsoppa, men med vesslor så heter det köttsoppa.
Mysko. Ungefär lika mysko som Tyko, namnsdagsbarnet från igår.
Rymdvikingen.

Staden var för övrigt mysig, eftersom jag åt min första riktiga mjukglass. Inte McDonaldsmjukglass eller IKEA-mjukglass, utan Timmys mjukglass. Ett gatukök lite utanför centrala Karlstad, alltså.
Mjukglass är faktist mjukt. Det heter nog mjukglass för att det är mjukt, har jag kommit på.
Ungefär som mjuk glass.

Vad kan man mer pladdra på om, mitt på Valborgs-kvällen? Jag kan berätta om att jag försökte äta fryst lax igår, men det blev lite småkonstigt och smakade inte som lax ska smaka.
Det smakade lite salt is. Så jag micrade lax-biten, men då blev den slemmig och kall i mitten.
Jag micrade lite mer och då fick jag en puttrande varm fisk att sätta tänderna i.

Aj. Fåglar är bra, fast dom skriker. Och mycket mat är det inte på en spinkig liten grön kanariefågel.
Men det är lite som snacks. Aptitretare.
Min stol är fin och jag är glad. Någonting får Månen att skina. Solen, såklart!

Där fick ni en astronomilektion så det svänger om det. Tacka mig för det MVG du kommer få i fysik, nu.
Torsken är snart utfiskad, och sjuksköterskor kräver rikedom. Vart är världen på väg?

Dagens visdomsord:
Murklor är ett lustigt ord, och ändå är det en svamp. Svampar är ju inga grönsaker!
Lustigt att låta champinjon ha en plats i "Den stora grönsaksboken".
Klåpare, idioter, fifflare. Det är vad såna bokförlag är!

/Månen.

För alla er läsare som kräver bilder för att intressera er av en blogg, ska jag nu lägga upp den fräsigaste bilden som någonsin tagits på mig.

Synd bara att det ser ut som om jag är en dyngpackad mongolid.

Håll till godo, kamrater. Bilden hamnar längst ned, så först skriver jag ett litet inlägg om nyhetstorka i Värmland.
För det är just vad som hänt. På förstasidan i VF (Värmlands folkblad), handlade det om en liten femåriring som skurit sig på en glasbit när hon åkt rutschkana.
Det konstigaste är att jag varken skojar, är ironisk eller hatar Coca Cola Company.
Det är på förstasidan i VF. Vem katten bryr sig om en unge som fått skärsår?
Det borde som högst få en liten notis i Karlstadtidningen, eller någon skämttidning.
Inte borde väl det uppta en förstasida på VF, när det finns åldringar som dör varje dag av hjärtattack.

Att dö är värre än att få plåster.

Här har ni beviset, kamrater:

http://www.vf.se/Nyheter/Karlstad/2008/Maj/Vecka-18/Femariga-Linda-skar-pa-glaskross-i-sandladan.aspx


Nu har jag hittat ytterligare en festlig sak med denna dag. Namnsdagsbarnet idag är Tyko. Vad är Tyko?
Jag har inte hört det namnet, men det låter som en viking från rymden.
Eller så låter det som Island i parabol-TV med jättedåligt ljud.

Nej, nu ska jag gå och elda upp valborgsbrasan vid Ilandasjön imorgon. Ledsen, kamrater.

Nu kommer den där festliga bilden jag pratade om. Den som jag tycker förtydligar min personlighet.
Det ser ungefär ut som jag är ett Downs syndrom-Aspergers-ADHD-cancer-ledproblem-barn. Samt blek kines med kommunistmössa.
Det är den kombinationen jag ser ut att ha.

Den bilden hör för övrigt ihop med "En helg i Hovfjället.", så det var ungefär månadsbytet december-mars som den bilden togs.
Och egentligen skulle jag bara gå och borsta tänderna, så blev jag fotograferad.
Då blev det av en ren reflex att jag gjorde mig lite sexigare. Mössan var min nattmössa, för dom som vill veta. Den är bäst.

Kvällen sträcker sig över dom värmländska vidderna, där ett par gossögon precis öppnat ögonen efter en eftermiddags välförtjänt sömn.
Gäspande sträcker gossen på sig, och tänker över alla bravader han klarat av under dagen.

Jodå. Jag har minsann städat bort en ful dassdörr från Ilandasjön, klippt mig och gjort ett NO-prov.
Men NO-provet gick sådär, eftersom jag var så förbankat trött.

Jag har även köpt fikabröd för farmors pengar. Mums fillibabba, Farmor är världsbäst.
Det köpte jag efter att jag fått mitt hår skänkt till cancerfonden. Eller skänkt och skänkt, det vet jag inte.
Men fått det avklippt i alla fall. Ungefär 60% är bortklippt, så jag ser ut lite som en modern kille.
Undrar vad frisörerna gör med sitt hår egentligen? Kanske används det till rymdforskning av NASA?
Eller så föder man upp grisar med det. Eller kanske bakar kakor?
Vad vet jag? Jag är bara en simpel nyss uppvaknad gosse i mina sämsta dagar.

För jag går ju i nian, så att säga. I nian är allt spyfärdigt och man vill bara fundera på allting som inte har med skolan att göra.
Typ, flyga, det vill man göra. Utan flygplan, med vingar. Flyga vill alla göra, men när man går i nian vill man det extra mycket, så då fokuseras skolan så lite som möjligt.
Flyglektioner är det som tar upp all plats hos gossar 15-16 år födda 1992.

Så därför skakar jag alltid på mina axlar, i hopp om att lyfta någon decimeter och stanna där i en halvtimma.

Fast det verkar lite konstigt. Att människor skulle kunna flyga med sina små, tunna armar.
Man hade behövt tjockis-armar, alltså. Med mycket fläsk och så.
Fast då får man inte ha tjockis-kropp, för då får man problem med starten, att lyfta.
Jag ska nog pumpa in femtio liter grisfett i armarna varje dag, och strypa blodflödet och även fettflödet till resten av kroppen.

Då ser jag ut som Karl-Alfred. Fast utan mössa och pipa.

Kort sagt:
Att flyga bemästrar bara genier. Att äta krävs det två människor för, för vem kan väl äta ensamm?
Då skapas ologik, och den som förlorar är alltså sämst. Tjocka människor flyger utan kroppar, men utan kroppar dör man.
Ska tjockisar avlivas för det?
Nej. Dom har likadana mänskliga rättigheter som spinkisar och blåögda.
Synd.

/Månen.

En dag vaknade Månen tidigt. Den dagen var idag. Månen hade visst råkat somna klockan 21:00, utan någon direkt anledning. Kanske var han trött?

Ja, så var det nog sannerligen. Men det klurigaste av allt var att han sovt 12 timmar fullt påklädd i sina två snitsiga Mando Diao-tröjor.
Är detta kanske ett tecken på att Månen ska få höra på sina idoler?
Det blev i alla fall så att Månen vaknade vid 08:00, drog av sig palterna och somnade om.
Sedan sov Månen till 10:30. Fortfarande tidigt för att vara helg, alltså.

Månen nynnade på Babyshambles, direkt vid uppvakningstillfället. Mysigt.
Månen vaknade på något vänster igen, fem minuter senare. Hade Månen bara drömt att han vaknat för fem minuter sedan och nynnat på Babyshambles, eller hade han somnat fem minuter tidigare och vaknat fem minuter efter?
Eller kan det varit så att det tidigare uppvakningstillfället varit 09:30, utan att Månen lagt märke till nian, och hjärnan ersatt den med nollan, som förut var åt vänster?
Och ettans egentliga plats hade varit stulen av en nolla?
Kan det skapas sådan ologik i en Månes hjärna? Nej, struntsnack.
Månen har den bästa hjärnan jorden beskådat, med så många hjärnceller att det till och med är mer än vad världens största ranch-ägare har kor.
Och då räknar jag med tjurar också.

Alltså är Månen något utöver det vanliga. Månen är dock ingen snubbe med bara en förmåga, som inte klarar av att knyta skor och åka buss.
För det kan Månen.

Månen jobbade hårt igår, det var därför Månen var trött. Han ville sova, och en smart hjärna behöver sömn för att bli smartare.
Vilket Månen garanterat var när han vaknade, eftersom han kom på en idé.
Han lyssnade på iTunes mest spelade låtar, så fick han favorit-låtarna uppspelade för sig.
På första plats låg Red Light, av The Strokes.

Månen är glad.

Dagens visdomsord:
Häng inte läpp för din stulna katt. Den överlever, trots kattblodet jag hittade under min golfklubba.

/Månen.

Jag tycker man kan gräva ned våran planet Jorden (Tellus, som den också kallas).
Typ i Sahara. Där skulle ingen leta efter en planet. Dom skulle leta i Nordkorea, Island, USA (för att det är en stormakt. Ungefär den enda) och Kina, för där får man lunginflammation.

Usch, vad jag hatar Kina. Fast det var inte Kinas fel. Det var mitt immunförsvars fel.
Men jag hatar Kina så in i graven. Jag vill förstöra Kina med vattenballonger fyllda med frätande syra och lava.
Då ska kineserna få så dom tiger, så att dom inte ger oskyldiga pojkar lunginflammation.
Jävla Kina!
Jag åkte ju för fasen bara dit, helt harmlöst och fotograferade en sak på flygplatsen, vilket mamma sa att jag inte fick.
Var det därför jag fick ligga i sängen på hotellrummet och ligga och spy konstant i 6 dagar?
Nej då. Jag var ju inte bara på hotellrummet. Jag var även på sjukhus, så jag ljög lite.
Pennicilin-tabletterna jag fick var för övrigt stora som älgöron. Jättestora. Så stora att man fick problem med att andas.
Fast det fick man ju ändå, av den nedrans hostan jag hade.

Sedan fick jag eksem av pennicilinet. Dundersemester, kommer jag ihåg Kina som.
Jag hatar Kina!

Mao Tsedong är ett rötägg. Han borde få sin hjärna förstörd tre gånger om.
Tur att han är död.
Jag har en tröja på Mao. Där är han snygg och ståtlig. Jag köpte tröjan i Kina, men då hade jag ingen aning om att Mao var megakommunist och borde slaktas.

Eller kanske ogillar jag bara Mao, för att jag hatar Kina?
Ja, så är det. Mao får minsann göra vad han vill i Kina. Såpass mycket man är kapabel att göra i en grav, alltså.
Samt så mycket man är kapabel till att göra när man är död.

Mao är i alla fall ingen hjälte, det kan hela världen få enas om.
Världen, ja. Det var ju det detta inlägget handlade om från början. Men sedan blev det tydligen Kina det började handla om.
Jävla Kina! Dom ska alltid roffa åt sig uppmärksamhet och textutrymme.
Jag borde inte skrivit så mycket om Kina, dom förtjänar inte det.
Det enda dom är bra på är att göra plånböcker av falskskinn och ge pojkar lunginflammation.

Ska jag prata om snälla saker?
Ja, visst. Jag tror jag minns att Jonas har en söt katt. Grattis!

Dagens visdomsord: Utvidga pupillerna, sök jobb som fritidsfröken och släpp lös pedofilen inom dig!

/Månen.

Något ofattbart har inträffat. Det världskända, megahäftiga och överfräsiga bandet Rostbrun Chili Con Carne har gjort ett försök att bli ännu mer kända.
Mer världskända än dom redan är, alltså. Dom vill sträcka sig så långt utomlands att man till och med tvingas använda ordet nationellt!
Alltså utanför Värmlands gränser, och till och med Sveriges!
Så därför har bandet bytt namn till något kanske aningen häftigare.
Ett namn som är fräsigt och lätt för engelsmän att uttala.

Bandnamnet är: Super Ninja Monkey Team.
Namnet klirrar bra på överläppen, måste jag säga. Det låter som som bandet består av super-ninja-apor. I ett lag.
Det är faktist ett utav dom coolare bandnamn jag i mitt liv hört, det är typ lika bra som användarnamnet NikMoon som jag använder på Bardaspelet.
För det är vad jag heter där. Det är bara som så att jag använder det coola namnet när jag gör tags också.

Jag har utformat en logotype för NikMoon. Den gjorde jag på en mattelektion, för på mattelektionerna gör jag ingenting vettig ändå.
Jag är nämligen dum i huvudet och räknar mig själv som dyskalkylektiker.
Det var en ordvits för övrigt, eftersom jag sa ordet "räknar". Om jag säger att jag räknar mig själv som dyskalkylektiker så kan jag alltså räkna, om än på något vis.

Igår så var jag på bokcafé. Det var trevligt, jag knyckte lite småkakor och kastade böcker.
Jag hade även gjort en tipspromenad, och om jag får hem den eller överförd till min dator så kan jag lägga upp frågorna.
Som sagt var är det 24 frågor om Anders och Måns.
Det var tre stycken som gick den.

Annars så har vädret varit bra, och rullskridskor har varit ett faktum. Det är så att jag nästan alltid ska åka rullskridskor, eller även så kallade inlines.
Men om jag har på mig inlines hela tiden kommer jag få problem några gånger, och mina kära inlines kommer även att bli blöta när jag badar. Negativt!

Åter till bokcafét.
Jag läste upp en dikt, som jag skrev två minuter innan jag läste upp den. Den blev ganska bra. Det var bara ganska pirrigt att läsa upp den inför cirka 30 personer som förväntar sig stenhårt överseriös konstig poesi.

Jag skriver upp dikten här:

Dina ögon är som kristaller
ditt leende är som smör.
Jag gillar fisk
och har ingen hjärntumör.

Den sämsta staden är Filipstad
den är mycket sämre än Karlstad.

Jag diggar Göteborg
för den staden känner man ingen sorg.

Jaja, för att avsluta det här
så säger jag såhär:
Hejdå
jag gillar blå
saker.

Poeten inom mig igår var på kalashumör. Jag skapade något så poetiskt så jag skulle svalt mina löständer om jag haft några. För så bra, ansåg jag mig själv vara. Geni av poesi, så att säga.

En annan mycket modig sak jag gjorde igår, det var att skaka hand med ett barn som jag egentligen inte borde nämna.
Hon har en hjärnskada, för hon var med om en bilolycka när hon var ungefär.. Några år. Inte katten håller jag räkningen på hur många!

Jaja, flickan är mentalt efterbliven när det gäller allting i hela världen, och snäll som jag är skakade jag hand med henne.
Det är nog den största kontakt hon haft med en människa som inte räknas till sorten: mentalt efterbliven vän, assistent, lärare eller zombie.

Jag är allt bra snäll jag. Men jag skakade hand med henne för att hon gav mig en penna, när jag bara frågade om att få låna en penna!
Det är snällhet så in i roten, ska ni veta.
Fast sedan tvättade jag handen tre gånger med såpa och ångrade mig.

Förlåt, kamrater, om det inte blev något inlägg i går. Det var så att jag för det mesta av dagen ägnade mig åt att:
1. Vara trött.
2. Vara i skolan.
3. Vara på bokcafé.
4. Skratta åt det roligaste jag någonsin hört i mitt liv. Det var Simon W som sa det roliga.

Nu får det vara nog med läsning för er, kamrater. Jag har faktist ett annat liv än att för alltid vara förslavad under tangentbordets extremt hypnotiserande kraft.
Jag har en fot som gör ont, nämligen. Och så är jag lite snorig. Jag fick nästan snor i min Slush som jag köpte, så det var tur att det hamnade någon annan stans än i mitt Slush-glas.

Dagens visdomsord:
Stryp alla onda människor, dom ställer bara till besvär. Och så röker dom farliga grejer. Typ hasch och schampo.

/Månen.

Är det inte meningslöst att gå i en sport man inte fattar ett dugg av?
Jo, det tänker jag minsann att det är. Och det är det. Alla fattar, utom jag.
Reglerna är som vetemjöl. Jättekomplicerat, enligt företaget Kungsörnen.
Där säger dom att dom bara tar det inre av veteflingan, alltså kärnan i vetet, och gör mjöl av.
Vad mycket vetestrån det lär behövas, har jag klurat ut. Jag har även klurat ut att ungefär en hundradel av ett helt vetestrå är det som används.
Den uträkningen gjorde jag med uppgifter jag fått från min fantasi.

En hundradel är i alla fall väldigt lite, om man räknar vetestrå-mässigt sätt.
Så det är lite komplicerat det där med vete.
Tur att man inte förbrukar vete till onödiga saker, som till exempel att göra äcklig gröt av vatten och vetemjöl.
Den gröten skulle inte bli så god, och jag antar att den skulle smaka ganska mjöligt.
Den skulle rentav kunna bli lika bra som min fisketur jag hade igår, med två kompanjoner.

Vi fick ingen aborre, ingen lax och ingen pangasus.
Vi fick ingenting, och det enda vi slösade tid på var att frysa och knyta upp trassel på linan.
Jättedåligt.

Idag var jag förövrigt busig så det rök om det. Nej, jag rökte inte, utan jag gjorde ett annat rentav förjävligt bus.
Buset är nästan så busigt att jag inte vill berätta det, för min mamma läser min blogg ibland.
Förlåt mig mamma, när du upptäcker detta. Det var inte meningen att du skulle få reda på det.
Buset jag gjorde var att äta godis till frukost, innan klockan åtta. Jag hittade nämligen en bit After eight bredvid skärmen till datorn i mitt rum.
Klockan var ungefär fem i åtta, och jag bara tog den och stoppade i mun, trots att namnet på chokladbiten ger en strikta instruktioner om att man inte får äta den före åtta, utan efter. Det är något man måste, för om man inte gör det skjuts man ihjäl av NATO och SÄPO och FN och STASI.

Fyra dödande skott, alltså. Rätt i hjärtat och hjärnan och andra livsviktiga organ.
Dessutom kan skotten träffa det allra heligaste, och då ligger man risigt till om man vill skaffa barn.
Skotthål i.. Aj, jag får rysningar av att tänka på det. Det känns som att det skulle vara det värsta som kan hända en man.
Bäst man passar sig med After eight-ätande innan klockan åtta. Otur att jag avslöjar buset så här officiellt. På en blogg där varenda liten säkerhetspolis kan hänga.
Apropå hänga. Att hängas är också något SÄPO gör med sina fiender, tror jag.
Obehagligt att jag har gått och blivit brottsoffer, nu är jag deras mål. Jag är nog hängd innan jag vaknar imorgon.
Satans SÄPO!

Jag tycker synd om dom som levde i Öst-Tyskland. Dom hade det allt svårt. Deras barn fick inte ens leka tunnelarbetare, innan STASI var där och petade på dom med vassa pinnar.
Stackars barn, vilken barndom dom blivit av med. För vem leker inte tunnelarbetare, när man är instängd av en tjock mur?
Man kan ju inte ens se hur en person bara 2 meter framför en gör en häftig saltomortal och sedan bryter nacken. Sådant vill man inte bara missa!
Så varför ha en mur, som förstör en så vacker syn?
Jag vände ordet "syn" baklänges, nu när jag ändå pratade om förlorade barndomar.
Ordet syn blev nys baklänges. Lustigt! Det är så att jag vill skratta i någon timma.
För att nysa och att se är två helt olika saker.

Dagens visdomsord: Sätt dig inte på pinnar som är vassa, det kan göra ont och du kan få blod i kalsongerna.
Fiskekrokar i kalsongerna kan förresten också skapa blodfläckar i kalsongerna.
Så passa dig för det!

/Månen.

Detta meningslösa liv har börjat spåra ur. Min existens bör ifrågasättas, borde jag inte avlivas?
Allting vore lugnare utan någon ocool snubbe som verkar ha ADHD och är rädd för saker man inte bör vara rädd för. Till exempel dreggelbarn.

Sådär kan det låta om man är självmordsbenägen. Tur att jag bara är det lite grann.
Ungefär så mycket att jag inte orkar städa rummet.
Tur att jag inte är värre än så, för då kanske jag redan vore död, och det vore ju synd, för då skulle det inte skrivas något i denna bloggen.

Jag har två saker jag kan skryta om i mitt liv. Det ena är att jag brutit näsbenet på min far, så han började blöda näsblod så in i helvete.
Han har fortfarande sne näsa, vilket är praktiskt, för det bevisar incidenten som råkade inträffa när jag och farsan lekte actionhjältar efter att vi sett på TV, och vi låtsasbråkade och jag råkade få till en så underbar högerträff att näsbenet krossades som en eka i en båtkrock med en oljeplattform.
Den andra saken jag kan skryta om är mitt totalhäftiga ärr jag har på magen.
Det ger mig ungefär 9 statuspoäng.

Det vill ni såklart veta vart det kommer ifrån. Svaret är simpelt, och pinsamt.
Det är inte någon psykopat som knivhuggit mig i Stockholm, eller en haj med en vass linjal som framtand, som bitit ett rakt sträck mitt i magen.
Det är så tråkigt som att jag skulle häva mig ned från en stupränna som hängde i ett tak.

Stuprännan hängde i krokar, och olyckligtvis fastnade en i magen på mig. Tur att jag har alla organ i behåll, även om såret mest var ytligt.
När jag fick det helcoola såret var det ungefär som att min mage blödde näsblod, fast det var ur magen.
För övrigt har jag bara blödit näsblod en enda gång, och det var när jag skulle hoppa ifrån "kompisgungan", då jag istället gjorde en halv framåtvolt och landade på näsan.

Jaja. Ärret är i alla fall ett sätt att identifiera mig om mitt ansikte blivit påkört av en flock invandrande afrikanska sengångare,  som låtsas att dom kör traktor-race och banan dom kör på är just mitt ansikte.
Då blir traktorerna ungefär som ett lämeltåg på mig, och det vore ju fräsigt.
För lämlar kör också traktorer. Volvo, tror jag. För det mesta i alla fall.
Jag vill kolla på en lämel. Och klappa

För övrigt är jag väldigt osäker på vad en lämel är. Jag har bara hört talas om deras tåg som dom gör.
Jag är osäker på deras betéenden, deras läten, deras parningssätt, hur dom ser ut, hur deras fotspår ser ut. Och om dom verkligen kör traktor, och om det i så fall verkligen är Volvo dom föredrar.
Tja, i princip allt om lämlar är jag osäker på.

Däremot vet jag precis vad en afrikansk sengångare är. Dom färdas långsamt och härmar lämlar jättemycket.
Lämlar bor i Norrland, tror jag, för det har jag läst i Plupp. Det där söta blåhåriga trollet, som också bor i Norrland och bygger en flotte.
För flotte, det tror jag då att han bygger någon gång, om jag inte minns fel.

Apropå invandrare. Jag har kommit på ett skämt. Detta skämtet ska jag säga till någon spinkin invandrare, på grund av två skäl.
1. En spinkig slår inte så hårt.
2. Om det inte är en spinkig invandrare blir skämtet inte så bra.

Här kommer det då: Är du en invandrande pinne?
För det finns en insekt som heter vandrande pinne, och det är lite lustigt att invandrare ungefär heter som vandrande pinnar, fast invandrare heter inte så, för dom heter Abdullah, Alamatak och Ali Fesko Mas Treschote.
Ungefär så i alla fall.

Nej, nu ska jag tala om en sak. Jag är lite trött, trots att ni tror detta inlägg är skrivet 22:11.
Just den tiden stämmer inte, för klockan just nu är egentligen 23:19.
Det är bara det att jag började skriva detta inlägg, sedan kollade jag på TV, så då blev det som såhär.

Dagens visdomsord är i alla fall: Om du levt på knäckebröd hela ditt liv är det nog idé att testa något nytt, så att du inte får näringsbrist och vitaminbrist, och allt vad det nu heter. Allt sånt där farligt man kan få av felaktig kost, det är det bäst att passa sig för.

/Månen.