Trött som en sädesärla och nyss hemkommen, rekommenderar jag er kamrater att testa nattliga promenader!
Man lär sig hantera mörker, och man hittar boulspel!

Mörkret är skönt, luften är svalkande och några förbannade fågelfasikenskap kvittrar inte sönder trumhinnan på dig!

Dessutom, på dagens nattliga prommenix, (dagens.. Kanske fel ord) hittade jag dessutom ett boulspel!
Mitt i mörkret, på en parkbänk, innan man kommer in i den mörkaste skogen du kan tänka dig!
Om det finns någon pensionär som vill ha det tillbaka säger jag bara: Kom hit, besök mig, så får du kakor och saft, kanske kaffe.
Så diskuterar vi boul hela kvällen! Jag vill bli kompis med dig, du den riktiga ägaren!

Vad sägs om det? Kamrat med Månen, bara för att du vill ha tillbaka ditt boulspel!
Ingen dålig liten bonus jag erbjuder va? Förresten, om du inte vet vart jag bor, så sök på Eniro.
På mitt riktiga namn, såklart. Inte Månen. För det heter jag bara på heltid, då jag inte heter Mats.

Katten har för övrigt dött. Den orkade inte mer mat, vilket var tragiskt. Jag spetsade kattens mat med sprutgrädde och gav den mat sju gånger per dag.
Jag ville bara ha en fet katt, inte en död katt. Attans otur jag ska ha!

/Månlandar'n, kattmisshandlar'n, blåvalsstrandar'n.

Jag tänkte skriva ned alla spökhistorier jag kan, som jag hittat på själv. Dom är väldigt läskiga, och det här inlägget borde skrivas i oktober egentligen.
Då är det läskigare.

Men nu kommer dom i alla fall:

Olle och Pelle i den mörka skogen
Det var såhär, en gång i tiden kände jag en grabb. Grabben hade alldeles mörkbruna ögon, fräknar, smörsliskiga ögonbryn och så var han rödhårig. Olle och jag var bra kompisar, tills den dag då han gick ut i skogen, tillsammans med sin kamrat Pelle.
Dom hade tänkt tävla i vem som vågade gå längst in i den mörka skogen. Så dom gick, och gick, och gick.

Till slut så hör dom ett: BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL, MÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖH, BRUNKELMUNKEL!
Men, dom tog det riktigt kallt. Dom har nämligen varit med om älgar förut.
Så glatt fortsatte dom traska in i den mörka, mörka skogen.
Till slut såg dom ett hus. Olle ville tävla i vem som kunde gå längst in i det läskiga, ödsliga huset.

Olle tänkte filma allting när han var inne i huset, och sedan lägga upp det på Youtube, för att bevisa vilket övermod den grabben hade.
Tyvärr, så lades den filmen aldrig upp på Youtube (när du berättar detta ska du storgråta, fast på låtsas. Du känner ju inte Olle egentligen).
Nej, för Olle hade gått in i huset, och öppnat en garderob.
Inne i garderoben fanns en liten, liten dvärg, med en liten liten yxa som han högg av huvudet på Olle med!

Olle vann därmed tävlingen i vem som kunde gå längst in i huset. Pelle hade tjutande sprungit därifrån.

Åh, vad jag saknar Olle. Han var min bästa kompis på mellanstadiet. Men nu är han DÖÖÖÖÖÖÖD!
BUHUUU!  (Se ledsen och förtvivlad ut, och gråt för fulla muggar).

SLUT!

Sagan om pojken i blå fleecetröja, med konstig gångstil, och grabben i randigt

Det var en gång två pojkar, som var på väg uppför ett berg. Berget hade asfalterad gång, cykel och bilväg, så det var en simpel match. Grabben i blått föreslog att dom skulle ta åt höger, så att dom kom ut på en åker istället.
Dom gick förbi många hus, däribland ett med två lampor på garageuppfarten, och en bredvid.

När dom väl gått några meter hör dom en älg komma. BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL, MUNKELDUNKEL, MÖRKELKAKAAAAAAAAA!

Men grabbarna vet hur man handskas med en älg, så dom bara går förbi. Men älgen hade försökt stoppa dom!
För när dom kom ut på åkern står det en liten dvärg med en liten yxa som hugger av huvudet på båda grabbarna!

Budskap: Använd hjälm!

SLUT!

Farbrorn på ålderdomshemmet, och älgen med fräsiga horn.

Det var en gång en farbror, som hade sådan total älgfobi. Varje gång han gick ned i matsalen började han alltid med att ta upp en sån där trubbig kniv man äter med, för att kunna skydda sig.
Dagarna passerades, och maten var alltid lika vidrig nere i matsalen. Men gubben åt, för ingen brydde sig om honom.

En dag kom en älg på besök, som skulle besöka sin sjuka mormor som arbetade på ålderdomshemmet.
Raskt drog farbrorn, som hette Inge, upp kniven och hotade älgen att skära upp ögonen på den.

Älgen stod där, och var arg på Inge. Älgen gick närmare och närmare, och tillslut stod Inge intryckt i ett hörn av rädsla.
Inge försökte panikslagen skära ut ögonen på älgen, men missade och träffade istället hornen.
Det borde han inte gjort, för på hornen hade älgen knappen som slog på älgens walkietalkies.

Direkt kallade älgen på förstärkning och in kom en liten dvärg med en liten yxa, som högg av huvudet på Inge!

SLUT!

Sagan om alligatorn Kruschkel och Albin.

Det var en gång en fullvuxen alligatormamma med en nyfödd unge, som hette Albin.
Albin och Kruschkel var ute på prommenad, men eftersom Albin inte kunde gå, släpades han i backen bakom sin mor.

Dom gick i ett raskt tempo, och därför fick Albin många skrapsår. Dom stannade för att sätta på lite plåster på Albin, men det borde dom inte ha gjort!
Albin gick och blev kompis med en älgkalv!

Och vad tror ni älgmamman tyckte om det? (Skrik BUUUUU,och rikta tummarna nedåt).

Älgmamman och Kruschel började bråka, och Kruschkel blev så arg att hon utövade sin bästa karate, och därmed slaktade Albin och sig själv så totalt att det bara låg köttslamsor överallt.

Sedan kom en liten dvärg med en liten yxa och högg av huvudet på dom efterlämnade köttslamsorna och kroppsdelar som fanns kvar.

SLUT!

Sagan om fårhunden som blev galen på Moderaterna.

Det var en gång en hund, som varje dag vaktade sina får. En dag kom han hem, alldeles utfattig.
Moderaterna hade kommit till regeringen, så hundrackarn hade fått urkasst betalt för dagens arbete.

Hungrig som han var, kunde han inte sjunka så lågt som att äta knäckebröd med fågelmat, så hans mage gjorde tillslut något totalt sjukt!
Den beordrade fårhunden att gå ut och slakta ett får, för att bli mätt.
Så hundskrället gick ut, mitt i fårfältet och tog ett får.

Det allra sötaste, med djupblå ögon, vitfluffig päls och gaddar lika nyslipade som om Martin Timell  gjort jobbet och blivit sponsrad av det ledande företaget inom sandpappersbranchen.

Efter det gick hunden in och la sig, för att sedan vakna upp till ytterligare en dag med fårvaktning. Men fåren hade blivit deppade, efter att han slaktat fåret, så dom hade allesammans hoppat framför elstängslet.

Alla får låg på backen, väldigt stendöda, eller bara lite stendöda.
Ett enda överlevande får satt på backen och sa till fårhunden: Döda mig! Sedan dog det, så hunden slapp göra det jobbet.

Men hunden var nu hungrig, efter att jobbat på fårfältet ytterligare en dag. Så hunden tog en buss in till stan, för att få sig en bit mat.
Inne i staden fick hunden en idé!

Han byggde ihop ett litet stånd, och satte sig mitt på torget, för att utöva sin plan.

Han skrek i en megafon: ALLA SOM ÄR MODERATER KOMMER HIT OCH SÄTTER SIG!
Moderaterna kom allesammans, och dom hade med sig egna stolar, så dom satte sig runt ståndet.
Dom trodde det handlade om att dom skulle föra en politisk debatt med hunden, så dom satt där och småpratade ihop argument dom skulle kunna använda för att få över hunden på sin sida.

Men hundens plan var inte så. Helt plötsligt och oväntat drog hunden fram sjuhundra kilo kedjor som han köpt på rusta, och kedjade fast allesammans i sina stolar.
Sedan slaktade han dom allesammans på det mest groteska viset som går, och åt upp dom.

Men det skulle han inte gjort, för en av dom Moderaterna han åt upp var en liten liten dvärg med en liten liten yxa, som inifrån magen skar upp magen på hunden och sedan hoppade ut, för att hugga av huvudet på fårhunden.

En gång i tiden hade fårhunden skickat ett vykort till sin mamma, när han var på semester på Mallorca. På det kortet var det inget mindre än en ÄLG!
(Skrik högt så att alla blir rädda).

SLUT!

I förrgår. Eller något, så var jag på gratisspelning. Spelningen var gratis på grund av tre orsaker.
Jag var där innan fem, så därför var det gratis. Fri entré om man kom dit innan fem.

120 kronor om man kom efter. Jag kom 17:10, och trodde så ivinnerligt att jag skulle få punga ut med mina kära sedlar.
Men icke sa Nicke (Nicke, som för övrigt är mitt coolaste smeknamn. Nickepicke) jag fick gå in gratis, jag kom nämligen ungefär precis då dom stängde portarna för gratisentrén.
Eller rättare sagt, entrén för knösarna öppnade kassan, där dom sedan kunde ta emot rikemansbarnens nystrukna sedlar.

Dom andra två orsakerna till att man kunde få komma in gratis går jag inte in på, för dom måste man vara kriminell för, eller anställd där.
Och det vill man ju inte.

I alla fall, låt mig komma till det viktiga. Sluta avbryt mig, satans äppeltjuv, nu pratar jag!
Det var i alla fall för The Caesars spelning jag gick dit. Det var totalt grymt, men det var en sorglig sak.
Dom hade i princip ingen publik! Hur i hela fridens namn är folket funtat, när man har chansen att se Caesars gratis, och så är man inte där!
Vad gjorde Karlstadsborna en afton som den, istället för att se Sveriges skönaste indierock-lirare lira?

Jag tyckte det var mysko. Men jag sjöng i alla fall glatt med i Candy Kane, trots att jag inte uppfattade att det verkligen var Caesars som spelade i början.

Grattis!

/Fiskplundrar'n (Månlandar'n).

Berättelsen om min far, den lyder såhär: 1964, gissar jag, föddes min käre pappa.
Han var då sju år gammal, men ack, så ung. Han drog på sig en hemsk sjukdom och lekte på tak.
En dag fanns fadern bara som en prick i stoftet av två planeter som kolliderat med en meteor av järn.
Där satt han, vid sin dator, likt en blåval i Ilandatjärn och tuggade sina rostade bönor i chilisås.

Sedan blev min far far. Far åt en gosse, men fadern fastnade vid datorn, så relationen med sin gosse blev sisådär.
Gossen lärde sig att hantera världen virtuellt. Framtidstron blev knapp, och gossen spärrade in sina tankar i en isolerad cell.
Sedan blev även gossen beroende av en dator, där gossen skrev blogg, och kunde släppa ut sina tankar i frihet.
Bloggen drev även honom till ett beroende, tills han till slut insåg:
Vad fan, detta är inte verklighet? Låt oss spela fotboll, kasta kastanjer och springa runt vattenpölar med lustiga gula fläckar i kanten.

Men det var försent. Pojken kunde inte leka i dom gula vattenpölarna, ty fadern var en lekkamrat som inte lärt den stackars gossen hur man lekte annat än virtuellt.
I sitt andra liv, det som fadern ansåg vara det riktiga. I sitt second life. Det som tog honom vatten över huvudet.
Sedan flöt han förbi. Han drunknade, för vem vill ha vatten över huvudet? Det blir så svårt att andas då.

Den här bloggen har en mening. Klura på den, käre far. Om du någon gång har tid att läsa en blogg.
Snart är det en födelsedag, och jag vet vem som kan få terapi i födelsedagspresent.

PS: Hyponevrakustiskadiafragmakontravibrationer.

/Fishyboy 2000.

Likt en gråsugga, betar även jag i ruskighetens stora träsk.

/Mr.Flying pilote, son of a killingmachine named Moonlander.

G'kvällning. Dagen till ära har ägnats åt arbete och förtjänster, men dock ingen vidare glädje.
Om jag skulle vara en oärlig person skulle jag kunna säga att jag tjänat 800 kronor idag, men nu är det så att 200 av dom är Filips. Tyvärr.

Så jag har tjänat 600. Kasst! Jag borde bli lite mer av en bedragare och fifflare.
Kanske även hacker? Och bryta mig in på coola databaser i USA och grejer. Det vore något!
Annars så kan jag avslöja att jag läser Harry Potter ungefär sju år senare än vad alla andra gjorde.

Den är halvbra. Finns bättre böcker, till exempel Doppler, Volvo Lastvagnar, Naiv Super, Expedition L, Solen är en fet gud, Månen suger, Jorden är tuff och naken och Anders och Måns självbiografi.
Om den någonsin skrivs och ges ut, det vill säga.
Jag har inte matat katten, så hejdå. Nu jävlar ska den få så mycket mat att den inte kan stå på någon månad.
Det beror på för mycket mat alltså, inte att jag ska sparka på den så att dess ben blir trasiga.

Peace out!

/Ya brotha Moonlanda'.

Då har man varit en riktig karlakarl dom två senaste dagarna som passerat. Brytit paneler till garageporten och hoppat framför ett tåg. Det är minsann inte lite saker man har att skryta om!
Fast jag har skrutit lite mycket om tåget, så det lägger jag ned nu.

Nu ska här skrytas om att jag brutit panel till garageporten! Det var spännande och manligt.
Klart! Då har man även skrutit om det då. Vad ska man nu skryta om?
Kanske att min mormor ska åka till Gammelvala tillsammans med mamma? Japp. Det får det bli.

Min coola mormor ska åka på sin första utflykt på några månader, för annars bor hon inne i ett hus hela dagarna och är tyst och löser korsord.
Där bor hon tillsammans med hundraåringar och andra pensionärer.

Mormor är en väldigt gammal typ, eller i alla fall verkar hon vara det. Hon är bara runt 80. Eller kanske 85. Jag vet inte, men hon bor i alla fall i servicehem.
Hon har nyligen skaffat en kompis, och det kan hända att det är den första hon pratat med sedan morfar dog i Augusti. Jovars, mamma, morbror och annat folk, det pratar hon med, men vi bor inte på servicehem.
Det är i alla fall mina tankar, eftersom hon knappt pratar när man besöker henne.
Hon verkar vara en tystlåten typ, helt enkelt.


En dyster person som löser korsord. Eller kôrsord som det heter i hennes mun.
Jaja. Nu vill ni veta om ni är släkt med mig, eller inte. Det är ni nog inte!
Jag har för övrigt lite släktingar i Arvika. Och i Göteborg, samt Lund.

Peace.

/Fishyboy 2000.

Äh, vad tusan. När vardagen piffats upp till lyx, då är det bankemig mer än rätt att skriva någonting i min fina gröna blogg.
När jag ändå inte har någonting att göra, och jag har fyra rostade mackor med kalkon på.
Och när man precis käkat sprutgrädde toppat med O'boy, då känns det som om världen är toppen två gånger om.

Dock är det som att vara en tjockis, fast detta är förhoppningsvis bara en engångsförteelse.
Inte det med kalkonmackorna menar jag, utan O'boy-pulver på ren sprutgrädde.
Gott var det, men onyttigt och aningen äckligt efter några deciliter. Faktist var det hypergott i början!

NEJ? Vad i helvete? Under tiden jag kluddat ned denna meningslösa smörja har mina två sista kalkonsmörgåsar tystnat och kallnat!
Förut kacklades det vilt, och det gick hett till. Nu ligger dom där alldeles kalla och avlidna, likt kadaver i uppskuren form.
Vad katten hände med mina kalkonsmörgåsar?

Detta får tänkas över med några deciliter sprutgrädde toppat med O'boy!

Kinas mysterium, kan jag börja prata om igen. I Kina har dom en farbror som hette Mao Tsedong. Han dog för tjugo år sedan, och han var en elak farbror som var kommunist.
Och kommunister, det har vi ju alla lärt oss att avsky. Fast grundtanken är väl ändå ganska sympatisk?
Det verkar som den tanken är en hyvens grabb. Fast i tankeformat, istället för i form av en liten pojke.

En missförstådd grabb, vilsen i den stora staden där grabben går igenom trakasserier och bilstölder, för att sedan möta en dinousarie som bankar på den lilla pojken så att han till slut lämnar ifrån sig sitt busskort.

Precis så är det jag tänker mig kommunism. Som en stor fyrkantig värld, i en pojke utan gränser.

Peace out!

/Ya brotha.