I förrgår. Eller något, så var jag på gratisspelning. Spelningen var gratis på grund av tre orsaker.
Jag var där innan fem, så därför var det gratis. Fri entré om man kom dit innan fem.

120 kronor om man kom efter. Jag kom 17:10, och trodde så ivinnerligt att jag skulle få punga ut med mina kära sedlar.
Men icke sa Nicke (Nicke, som för övrigt är mitt coolaste smeknamn. Nickepicke) jag fick gå in gratis, jag kom nämligen ungefär precis då dom stängde portarna för gratisentrén.
Eller rättare sagt, entrén för knösarna öppnade kassan, där dom sedan kunde ta emot rikemansbarnens nystrukna sedlar.

Dom andra två orsakerna till att man kunde få komma in gratis går jag inte in på, för dom måste man vara kriminell för, eller anställd där.
Och det vill man ju inte.

I alla fall, låt mig komma till det viktiga. Sluta avbryt mig, satans äppeltjuv, nu pratar jag!
Det var i alla fall för The Caesars spelning jag gick dit. Det var totalt grymt, men det var en sorglig sak.
Dom hade i princip ingen publik! Hur i hela fridens namn är folket funtat, när man har chansen att se Caesars gratis, och så är man inte där!
Vad gjorde Karlstadsborna en afton som den, istället för att se Sveriges skönaste indierock-lirare lira?

Jag tyckte det var mysko. Men jag sjöng i alla fall glatt med i Candy Kane, trots att jag inte uppfattade att det verkligen var Caesars som spelade i början.

Grattis!

/Fiskplundrar'n (Månlandar'n).