Jag har någonting jag måste erkänna. Idag gjorde jag ett fruktansvärt brott, som bara måste erkännas. Jag åkte buss - utan att betala för mig! Självklart är jag ledsen. Så ledsen att jag känner för att tipsa lite fjortisar om den här sidan: www.sjalvmord.com. Så jag tror att jag ska göra det nu.

Det är bättre om fjortisar besöker den sidan, än snyggast.se. På den sidan skämmer dom bara ut hela sin släkt, men på sjalvmord.com fixar dom lite nytta. Dom rensar bort sig själva, så att världen slipper släpa på den största samhällsodågan. Är det inte härligt att www.sjalvmord.com existerar? Det gör att maten räcker till människor som förtjänar den mer!

Då har man alltså minskat svälten här på jorden, genom detta inlägg. Jag är ett helgon!

/Månen.

Jag ska träna muskler hela natten, för jag vill inte sova. Jag vill inte till skolan. Jag vill inte brinna i varm eld. Jag vill inte äta ljummen squash. Jag vill inte bli blöt i ögat, när jag håller på att brinna i varm eld.

Som ni kanske listat ut är jag verkligen inte sugen på skolan längre. Jag tror fankingen jag ska hoppa av, för att skaffa jobb eller börja utöva bungyjump i någon småstad. Gymnasium tar knäcken på mig! Jag avskyr det i såpass stor grad att jag arbetar på lektionerna utan att klaga. Nej, nu kräver muskulatursystemet (eller vad fankingen man nu kallar det) att jag ska anstränga mig fysiskt. Jag ska nämligen bli smidig som en spinkig sak.

Spinkiga är alltid smidigare än tjockisar, har jag listat ut. Tjockisar är humoristiska, i alla fall en tjockis jag sett på Youtube. Hon går som en överkörd, väldigt rullstolsbunden anka med några kilo marmelad instoppat under huden. Så satans festligt, så att man nästan går åt! Men stackars mamma, vad hon borde skämmas!

Och mammor som skämms över sina barn, det finnst det nog gått om. Med tanke på att sidan www.snyggast.se existerar, så. Där borde alla tonårsmamma skämmas över sina små jäntor som snyggar sig på internet, och dessutom lägger ut bilder på sin lillasyskon. Med tanke på antalet pedofiler det borde flockas på en sida som snyggast.se, borde en människa med mer hjärnkompetens än fruktyoghurt alltså lista ut att man inte bör lägga upp bilder på sina bebissyskon.

Fast, egoister, som varenda liten fjortis-Stockholmare är, så tänker dom bara: Nu kommer alla tycka att jag är söt, för att jag har en så söt liten syrra. Gratis publicitet till mig, då kanske jag röstas fram som etta på snyggast.se! What a dream!

För att fylla i mer exakt att det är fjortisar det handlar om, gör jag så här: Puzz;)
Jag har nämligen noterat  en sak med fjortisar. Dom är äckliga, för dom kan inte stava.

Dessutom nyttjar inte fjortisar Z:an på det snygga viset som den föregångna dansbandskulturen gjort. Lasse Stefanz. Där har vi ett praktexempel på vad som är snyggt, inom världen full av Z:an!  För att komma fram till det jag skulle säga: Ät inte blöta kex, om det på något mystiskt vis bildats bomull på dom. Det är nämligen inte bomull, det är något som smakar jätteäckligt. Typ surt.

Jag anar att det kan handla om mögel. Vitt mögel. Men jag är inte säker, eftersom jag så oskyldigt gick på den lilla bluffen att någon person kanske odlat bomull på min kaka.

/Månen.

Jag har en sån dag där man inte gör någonting på, så jag beslutade mig för lite TV. Vad fanns för intressant där? Först Fab 5, ett otroligt humorspäckat program! Det var dundersuccé, jag skrattade mig igenom den allt för korta programtiden.

Sedan tog det slut. Då började jag fundera på vad jag skulle kolla på härnäst. Oj oj, Orup och Lena Philipssons turné på ettan! Orup är precis vad jag behöver. Lena Philipsson med sin underbara humor, vad är egentligen bättre än en attraktiv 60-åring? Skämten i den där turnén håller hög klass. Verkligen inte förutsägbart.

Ironi, för dom som inte förstod. Skämten går att förutsäga lika bra som juice. Humor och musik. Kan det bli bättre?

Orup har i alla fall ett speciellt utseende, men riktigt vad han ser ut som kan jag inte slå fast. Något är det han liknar. Hans ansikte ser ostigt ut på något vis. Han ser lite platt ut, och har apögon. I sin trånga läderjacka är han läckrast i Östersjön!

/Månen..

Ibland drömmer jag om trubadurer vid namn Harry Brandelius, ibland drömmer jag att jag har en speciell Molander-gen, som gör mig dum i huvudet.

Den drömmen hade jag inatt. Jag drömmde att mamma förklarade för mig att jag hade en speciell Molander-gen, som gjorde att jag hade ypperligt liten hjärnkompetens. Att mamma mutade alla mina lärare, så dom fixade höga betyg åt mig och gav mig lättare uppgifter, utan att jag skulle märka.

Så fick jag äntligen reda på att jag hade den där Molander-genen. Den gjorde mig deppresiv i så stor grad, att jag räddade alla mina kompisar genom att göra drastiska själmordsuppgifter. Dock överlevde jag allesammans.

En uppgift gick ut på att vi var inlåsta, jag och ungefär 30 personer till. Dom sov, men det gjorde inte jag. Då såg jag en gunga, så jag började gunga. Jag gungade mig långt åt höger, väldigt långt. Till slut var linan så långt upp i luften att en älg skulle ruttna på vägen ner, innan den slått ner marken. Då gjorde jag ett självmordshopp och hoppade igenom ett ytterst litet fönster. Sedan klättrade jag ner på bananrankor och öppnade dörren där mina inlåsta kompanjoner sov.

Efter det begav jag mig till en stuga, och där somnade alla kompanjoner. Så jag var ensam där och tänkte på min Molander-gen. Att jag inte hade så mycket hjärnceller, och att jag var rentav totalt efterbliven. Jag var arg på mamma, för att hon inte avslöjat min Molander-gen tidigare.

Det var min dröm inatt.

/Pojke med Molander-gen..

Efter en nattlig cykeltur iförd reflexväst och för liten cykelhjälm, så har mörkerseendet gått upp i level. Känns som att jag nu har titeln "kalasbra mästare", istället för den titeln jag hade förut "totalt blind i mörker". Är det inte bra, så säg?

Jag har stigit minst sju levlar, på bara en halvtimmas cyklande i stora mörka skogen, tillsammans med min combrad Cranekiller. Jag känner mig som den kalasbra mästaren jag förtjänar att vara, eftersom jag nu med nöd och näppe klarar mig ur svåra situationer som att bli nedslagen från cykeln av en mörkerseende ninjarobot.

Jag måste nog höja mina levels aningen mer, för att kunna totaldöda min kära robotfiende. Få titeln "Övermäktig presidentkandidat i mörkerseende", vilket det krävs 10 levlar till för att uppnå. Först då är jag redo att slakta plåtmonster i mörka, djupa Stodeneskogen. Snart är jag där, det krävs bara 40 nätters cykelturer och en självlysande fuskkarta.

Såklart skämtade jag om den självlysande fuskkartan, för om jag använde den skulle jag behöva slänga mig själv i städskrubben och moppa mig med avfallsvatten i näsborrarna. För så går det, när man fuskar!

Mörkerseende lär man sig bara genom hård träning, och dör man i skogen hittas man inte fören dagen efter. Det är många timmar man tvingas ligga död, det! Vad sjutton ska man sysselsätta sig med, under dom timmarna?

/Moonlander, Mr. Moonlander, Månen, NikMoon, Niklas, Nickepicke, Månlandar'n, Månlandaren, Moonlanda', Nik, Molander, Moon, Superpojken som är stark och snygg, Månläsk, Månbas Alfa, Månstråle, Månkrater, Månsnubben, Månpôjkvaskern, Månkaffe, Månrulltårta, Lander.

Som sagt var, kärt barn har många namn.

Som ni ser har jag gjort något drastiskt dagen till ära. Jag har, efter ungefär ett år med samma utseende, faktist bytt utseende. Till ett fisknylle, för att beskriva det snäppet mer profesionellt..
Varför? Jo, därför att jag är aningen trött på mitt gamla hemgjorda bildkollage, på bilder som beskriver min personlighet.

Den var ungefär som att få kaffe, när man beställt pinjenötter. Eller, nja, inte riktigt. Men det var i alla fall så att jag var sugen på att ha ett fisknylle som design till min blogg.
Det kändes mer manligt, på något vis. Om ni vill klaga kan ni ju alltid klaga, men för att göra det så krävs det att du kommenterar det här inlägget.

Lite för svårt för dig, antar jag? Då behöver du faktist inte kommentera att designen är dålig. Du kan säga: Oj, vad fint ansikte den där fisken har.
Nu är jag glad i alla fall, med den fiskigaste design denna blogg någonsin haft.

Tack och hej, fransk hund. Satan, det där rimmade inte. Hejdå, smörplatå.
Det rimmade i alla fall.

Den första bilden ni såg tycker jag är otroligt komisk. Den andra bilden sammanfattar allt annat jag tycker är komiskt.
En tredje bild skulle behöva beskriva lite mer jag tycker är roligt, men jag hittar ingen bild på tonåringar som drunknar i tapetklister, tyvärr.

Den första bilden är bara underbart komisk, för att min kompanjon Jonas lyckas se så ledsen ut, på ett så extremt fräsigt vis att man inte kan göra annat än att asgarva.
Han är inte ens ledsen. Han är bara fantastiskt rolig. Den bilden får mig att längta hem.

Den andra föreställer mina idoler - Anders och Måns, Sallad Fingers (David Firth) och bandet Steklovata, snyggt sammansvetsat till en enda bild. Jag har faktiskt redigerat ihop den själv i Paint.

Det här är det mest kreativa jag någonsin gjort på grundskolan, så passa er jävligt noga för att säga något negativt om det!

Jag skådespelar i bildspelet, och det är ypperligt spännande. För er ihärdiga läsare kan jag ju påpeka att jag redan lagt upp denna video, men den fick ingen vidare respons. Faktist ingen som kommenterat den över huvud taget.