Jag har skrivit en novell, och för första gången i mitt liv medverkar jag i en novelltävling. Det är en väldigt minimal tävling, men om man vinner så läses novellen upp för hela skolan. Så det är bara att hoppas på vinst!

Om jag inte vinner är livet meningslöst. Varför skulle jag då över huvud taget ställt upp i novelltävlingen? Det är ju totalt rubbat av skolan att arrangera en novelltävling, om inte jag blir den som vinner. Så om det nu är så att skolan inte redan fattat vinken, ska jag smygläsa alla bidrag inne på skoltoaletten, för att sedan enkelt tysta ned författarna till de bästa bidragen.

Jag har svettiga strumpor, som lätt kan förgifta ett sjutal författare.  Därefter bör jag känna vinstens sötma, medan mina glada författarkollegor smakar strumpans sälta. Det är ett krav på vinst. Detta är fankingen inte någon jäkla Trisslott. Denna tävling bygger inte på tur. Den bygger på total nedrans skicklighet, och vinsten blir ett värdigt liv. Förlorarar man får man leva med skammen resten av sitt liv.

Folk kommer spotta mig på glasögonen jag inte har, men som jag kommer behöva införskaffa efter den rejäla misshandeln jag förtjänar i samband med förlusten. Dom kommer håna mig och skrika: Där går gossen som inte kan skriva en fjuttig novell, jävla missfoster. Du borde drunkna i alldeles för varm potatis och purjolöksoppa, ditt inkompetenta jubelsvin!

Jag blir lika mycket värd som en bortamputerad högerfot. En avsågad fot som det dessutom regnat på elva gånger! Ingen vill väl umgås med avsågade, blöta högerfötter, en dyster månad som december? I december behövs värme och julafton. Avsågade fötter frånger sig varken värme eller julklappar.

Dom är kalla, bleka, våta och FÖRLORARE!

Bilden föreställer mig, när jag håller om Babben, samtidigt som jag smilar otroligt glatt. Babben ska precis dela ut mitt vackra pris, för att jag har vunnit skolans novelltävlingen, och julstämningen är på tipp topp! Vilken lycka! Babben och jag ser ut att trivas bra tillsammans på bilden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...