Mustaschen är på god väg. Fast, jag har missförstått det där med att vara 16. Man får ingen präktmustasch just precis när siffran "5" i femton ersätts med en sexa. Man får en ful moppemusch. Så jag ska nog raka mig, med min nya rakapparat jag fått i födelsedagspresent.

Någon dag. Inte idag. Idag är jag för trött, trots att jag försov mig. Trots att jag sovt i åtta och en halv timma. Trots att Elliot Smith är underbar. Precis just det är vad jag menar.

Över-Fisko har förresten brutit nacken, har jag kommit fram till. Han har dessutom en bestående skallskada. Han blev påkörd av en buss med giftsprutor. Fast Över-Fisko är snäll ändå. Och frisk. Antagligen till julen -09. Över-Fisko och jag ska prata ihop oss lite, angående världsherravälde. Jag ska ge honom en krya-på-dig-skiftnyckel. Och ett krya-på-dig-kort. Imorgon, klockan 18:00 ska jag få traska in i hans sovsal.

Han har ungefär lovat att jag ska få vikariera lite som gud. Men bara på ett villkor - Att jag inte är snuvig i hans nyligen sanerade lyxrestaurang.

Underbart, det där egentligen. Att få vara gud, för en gångs skull. Härliga takter, sa Lukas. Och så gick han och la sig..

Här sitter jag och svettas. I armhålorna. Mycket. Utan mer anledning än att jag är sjuk. Det känns som att jag andas genom armhålorna. Min talförmåga är nämligen hes.

Detta summerade jag bra, måste jag säga. Jag var även sjuk på min födelsedag igår. Attans nedrans otur. Men jag hade en kul födelsedag och förkylning ändå! Jag fick det jag önskar mig mer än allt smör i Småland. Skyjumpers! Så det är ju synd för dom som nu skaffat mig allt smör i Småland i födelsedagspresent. Det uppskattas inte alls lika mycket som mina skyjumpers!

Nu snörvlade jag. Beskriver jag min självömkan för er, för att ni ska tycka synd om mig? Förlåt, om ni tror det. Så är det nog också. Så skit i era sympatier mot mig nu. Det förtjänar jag inte! Jag är en hemsk människa.

Nu ska jag berätta om någonting glatt. Min släkt kommer till mig! Min släkt är nämligen den bästa släkten i hela världen, med bättre anlag än choklad och lyx-grejer!

Nu orkar jag inte. Jag måste fortsätta att klaga för mig själv angående min förkylning. Den är dålig.

/Månen.

Nu har jag äntligen skaffat mig ett fysatans jäkla stort bloggimperium, lägligt till min födelsedag. Ja, för jag fyller ju år imorgon. Det vet ni väl alla om?

Om ni inte vet det, och inte skaffat present, så får ni då pallra er iväg raka vägentill närmast nattöppna affär och köpa mig någonting fint, för jag förväntar mig att få alla presenter precis klockan 00.01 den tjugonde november.

JAG FYLLER ÅR! Hurra!

För övrigt ska jag börja odla mustasch då, för det kan man när man är 16 år..

Ralf, i blåa jeans, blå tröja, gul halsduk, gula stövlar och gula fillingar kollar på boxning. Han går på möbelbyggarlinjen. Alla andra i hans klass har fått betala 9000 kronor för att få gå i den klassen, men Ralf har en kändispappa, så han slipper. Efter att ha kollat ett tag på boxningen tänker han: det där måste jag pröva imorgon, på skolan. Sedan går han och skjuter varenda klasskamrat i skallen med en bazooka. Fan vad ensam jag blev nu, tänker Ralf. Så därför går han och letar vänner i paralellklassen. Han träffar Lukas.

Lukas, en kille helt klädd i oranget och vitt, går i klassen bredvid, handelsprogrammet. Handelsprogrammet består av snällisar. Alla utom Lukas. Han är nämligen maktgalen. Lukas bygger en stor båt, större än alla andras små futtiga vindruvor dom försöker sälja på torget. Lukas säljer sin båt. Lukas inser att han behöver bli ännu rikare, så han köper upp alla vindruvsstånd som hans klasskamrater ställt upp. Sedan skrotar han dom, och skaffar sig monopol på all vindruvsförsäljning i hela staden.

Nu ligger staden i Lukas händer. Hela befolkningen har dött. Priserna på saker i staden har stigit såpass mycket att ingen har råd att handla. Ralf går fram och skakar Lukas hand.

Tillsammans tar dom glada kamraterna över världen.. Och allt är frid och fröjd..

Jag blir en trött, sliten och sovande satellit av dagisbarn. Jag är inte som i mitt vanliga tillstånd - svävande runt jorden. Jag är tung och tjock. Jag vill helst ligga på en soffa och bara sova skiten ur världen.. Det är vad jag gör också, på min praktikplats.

Min nattliga sömn inträffar sällan (Månen är vaken på natten), så därför får jag ta åt mig dagar att sova på. Nätter är för svåra. På nätter tänker man finurliga saker, som till exempel på hur man förstör stora industrimaskiner med hjälp av grovsalt, eller hur fantastiskt översmart Yoda är i alla Starwars-filmer. Nätter förbrukas ofta till tänkande.

Min dag på dagis var i övrigt förbankat trist. Jag förstår inte hur barn kan roas av blöt sand och samma jädrans historia femton gånger. Jag var så trött på mina dagiselever, att jag under min rast råkade somna i soffan. Jag vaknade en timma senare, och var totalt förvirrad. Vad händer, tänkte jag? Vart är jag? Det slog mig att jag var kvar på dagiset Boken..

Där finns det en unge som spillde mjölk med flit, bara för att jag ska få torka. Fan vad dom utnyttjar sin lilla längd. Dom är verkligen intelligenta, när dom ser sin chans att vara så rebelliska dom möjligen kan vara, i så små år. Dom får nämligen inte skuld för någonting. Dom får gratis slavar, som klarar upp oredan dom själva bara står och hånskrattar åt.

Elakingar! Nejdå. Dom är faktiskt bara jävligt intelligenta. Dagisbarn borde vara sånt folk man hänger med. Vilka jäkla bus man skulle kunna hitta på!
Bättre ett dagisbarn i farstun, än en klasskamrat i bastun, som det gamla ordspråket lyder.

/Månen.

PS: Idag har jag sett Saw 5. Jag tror att jag vill såga den totalt. Den har ingen direkt handling, och sätten personerna dör på är inte så originella. Vi var i alla fall ensamma i salongen, så vi har busat för fulla muggar. Vi gjorde skuggfigurer på duken, kastade pistagenötskal och pratade högt med varandra. Dessutom stängde vi aldrig av mobiltelefonerna!

Jag satte mig på ett spetsigt objekt, så att min hand började blöda. Det gjorde ont.

Månen har strövat omkring bland barn mindre än en väldigt liten fiskebåt. Mindre än en eka. Mindre än en badmadrass. Ungefär i samma storlek som en badboll.

En del var inte ens i badbolls-storlek, de var mer i badmössa-storlek. Är det inte otroligt att det finns så små individer på denna jord? Har jag blivit teleporterad till ett pysslinghotell, eller kanske en dvärgfabrik? Njae. Jag har faktiskt inte ens blivit teleporterad. Jag har självmant traskat iväg till ett dagis. Jag var tvungen.

Jag har nämligen praktik på ett dagis. Ett dagis som jag alltid trott var Skåre Herrgård, men så var inte fallet. Det är något väldigt minimalt dagis, som bara tillhör Skåre Herrgårds regi. Där har jag läst sjutusen sagor (samma bok.. "Flygplan. Flygplan!", en mycket informativ titel, eftersom flygplan precis var vad boken handlade om) och sprungit runt på bakgården och greppat sandätande ungar.

Vad gör barn, egentligen? Anser dom att sand är så speciellt, när den är lika nedfryst som vad Mat-Tina är snygg. Dom kanske uppfattar sand som en del av geografi, och så är dom ytterst studiemotiverade.

Vad synd det blir om barnen när dom börjar skolan. Om man äter upp studiematerialet där får man sig en utskällning. Det är skolans fel, alltsammans. Det är Sveriges skolregler som gör att generationen vi växer upp i är en förjävligt bortskämd curlingföräldergeneration, där 97% av alla barn blir fjortisar i femman.

Jag har dessutom sovit, både på min 30-minutersrast och fyra timmar när jag kom hem. Det är väldigt tröttsamt att hantera små saker som inte är i ens egen ålder. Mina klasskamraters omogna betéende gör mig inte sömnig, det gör mig bara ytterst irriterad..

Varför är världen så dålig?

/Månen. 

Idag har jag fångat det mod och ilska jag så länge haft, och använt det till en positiv sak. Jag drog ett blondinskämt på Blondinbellas blogg. Hon, av alla, förtjänar det mest av alla blondiner på jorden.

Hon skriver om så ovesäntliga saker att man nästan börjar gråta. Jag tycker det var häftigt att våga kritisera en kändis. En jävligt konstig kändis. Vad är hon över huvud taget känd för? En blogg som inte handlar om annat än hur pissig man är om man bor i Stockholm och köper kläder för 70.000 i månaden..

Nog klagat. Hon är en människa även hon, även om hon är minst värd av oss alla. Brat så inåt bara helvete! Blondinbella, om du någon gång faktiskt läser detta, då tycker jag att du bör ta åt dig kritiken. Inse att din blogg är värdelös och att du är Sveriges skamfläck.

Detta var skämtet jag skrev, för övrigt:

Varför är det dyrare att få en blondins hjärna vid en hjärntransplantation?
- Den är garanterat oanvänd.

Otroligt jädrans tråkigt, men jag tycker att hon förtjänade det. Hon kommer väl ändå inte läsa kommentaren, med tanke på att hon får ungefär 400 kommentarer på varje inlägg. Så jag kommer inte lyckas få kritik tillbaka.

Synd. Jag hade gärna velat diskutera med Blondinbella.

/Månen.

Idag fyller min kära moder år. Det är fantastiskt, inte sant? Hon fyller år exakt fem dagar innan mig. Jag är som en födelsedagspresent, fast en försenad sådan. Ungefär som presenter som skickas på posten. De blir alltid försenade.

Dock är ju inte jag hittad i postorderkatalog, vilket ni kanske förstår. Jag är (antagligen) gjord på det vanliga sättet. Usch, vad jag är snuskig. Varför skulle jag gå in på de detaljerna? Jag avvecklar min föregående text på ett småsnitsigt sätt. Jag tänker nu börja prata om skräpmat. Eller att jag varit i en affär idag. Eller min kväll.

Nej. Kvällar är allt för tråkigt. Skräpmat är ett intressant samtalsämne. Där kan jag prata om i princip vad som helst, eftersom det mesta här i världen är eller har någon gång i tiden varit skräpmat. Därför ska man inte slänga pengar på sådana tokerier, hör ni det! Släng era pengar på vettiga saker, som en ny bil eller en snygg, blond Lucia. Det är saker som faktiskt aldrig haft skamstämpeln "skräpmat" på sig. Så det kan ni utan tvekan gå och spendera julklappspengar på.

Oroa er inte för mig. Jag klarar mig!