http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/418346

Så ser mitt hus ut, alltså. Det som är på väg att säljas. Om du nu skulle vara intresserad av att köpa det här huset, så kan du ju alltid passa på. Det är ett fruktansvärt fint hus!

Människor med alldeles för lågt människovärde, som helt saknar positiva sidor, dom borde verkligen ätas upp. Eller så borde man tillverka abstrakt konst av deras själlösa kroppar, och kalla konstverket för Själlös fjortis, eller dylikt. Det skulle bli extrem konst, som skulle nå konsttoppen på bara några sekunder.

Några av de människor som jag vill tillverka abstrakt konst av, är bland annat Kissie (www.kissies.se), Martin, Martin, Edina, Linda, Louise, Madde och Kakmonstret. Listan är egentligen längre än så, men det är bara några få exempel som jag har ork att rabbla upp. Dessa trångsynta människor kan bara se livet från en enda vinkel. Det finns bara ett rätt, och ingen har andra åsikter.

I Martins fall handlar det även om att han är den mest misslyckade individen på jorden. Han har ADHD, dyslexi, dyskalkeli, han går på anabola steroider och han började styrketräna när han var runt 9 år, så han har fullkomligt stannat i växten. Han är runt 1,65 och fyller 19 i år. Vilken totalt misslyckad människa, alltså!

Edina har helt enkelt för lite hjärnceller för att få kallas människa, så egentligen tycker jag man borde hoppa över henne, om man sysslar med folkbokföring. Hon borde ha vett nog att veta vilka The Beatles är, tycker man ju.. Hon borde för övrigt också veta att "vegetarian" inte är en sjukdom.

Den andra Martin är helt enkelt för trångsynt, och ser på samhället från sin hip hopar-synvinkel endast. Sverige skall bevaras hip hopigt, rebelliskt och skolkande. Sveriges bakgrundsmusik borde vara Candy Shop. Kepsar för 700 kronor är ju ingenting, bara dom har ett fin guldig klisterlapp gjord av gurkextrakt att stoltsera med.

Och Kissie förstår ju alla varför hon borde avlivas. Det kan ju helt enkelt inte finnas människor som tycker om det värdelösa fjortispatrasket. Så varför gör ingen denna samhällsinsats? Så att vi slipper göda upp deras meningslösa kroppar, och kan dansa med trevliga afrikaner istället..

Det är få människor i Sverige som har förmågan att kunna tänka själv. Frasen "egna slutsatser" lär försvinna om vi inte börjar agera. Vi driver en hönsfarm som bara bajsar istället för att lägga ägg.

Varför, Svea Rike? Varför?

Jag lever efter budskapet "Öppna ögonen, och andas in. Det är så mycket kvar att se, och så lite tid kvar att leva".

Därför sover jag aldrig.

I andra fall lever jag efter budskapet "Sett allt, gjort allt, ätit allt".

Då sover jag istället.

Jag har förresten bloggat såpass länge nu, att jag själv undrar hur många kilo text det skulle bli, om man skrev ut hela min blogg. Fast inte hur många kilo papper det skulle bli..

Hur många kilo text det kan tänkas handla om. Fast inte bläcket, då. Utan just själva texten.

Fast då blir det ett problem, eftersom det är så svårt att väga text, som bara finns på cyberspace. För om man skriver ut texten, så blir texten bläck, och det vill jag inte att det ska vara. Jag vill väga all min text. Bara texten, liksom. Pixlarna i den, eller något. Jag ska fasiken uppfinna en bloggtext-vägar-manick, någon gång.

Jag har bloggat i en jävla lång tid nu. Väldigt mycket längre tid än vad det tar för bönder att skörda sina åkrar och mata sina getter.

Det lönar sig verkligen inte att städa så fint, som jag städat idag. Efter att jag och mamma städar det här rummet såpass smutsfritt att man kan traska till garderoben, utan att trampa i tånaglar, så började mitt rum lukta underligt.

Jävligt underligt, för att uttrycka mig korrekt. Hur pass äckligt det egentligen luktar, går bara att uttrycka med en enda mening, men den meningen är för hemsk för att nämna i en blogg. Detta är ju trots allt en familjeblogg, där det varken försiggår svordomar, snusk eller våld. Och allt det där lyckas man faktiskt klämma in i beskrivningen på hur mitt rum luktar.

Fan, varför städar man åt snobbskurkarna, när man efteråt tvingas leva i en kisslåda. Jaja. Min kära far lättade i alla fall upp den tunga och deppiga stämningen här hemma, genom att sätta på cowboyhattar på både sig själv och mamma, och sedan klämma ur sig: We are cowboys!

Jag har skrattat konstant, sedan han sa det. Jag fnissar till all the time, och det gjorde mig verkligen lycklig för den här kvällen, och säkerligen också hela mitt liv. Det är nästan det bästa skämtet jag har hört, sedan Anders och Måns syntes i rutan.

För övrigt så spenderade jag mina sista timmar på den här kvällen tillsammans med min dundertrevliga vän Woppe the blogger, longboarder, musician, schoolboy, make apples to two halves and other talants-boy.. Vi åkte lite lonboard, delade lite äpplen i perfekta halvor och diskuterade min pappa, samt mitt unkna rum. Sedan jammade vi lite, och skrattade ytterligare lite åt pappas skämt.

Det var en trevlig dag, även om jag egentligen har för ont i ryggen för longboard, och för att jag egentligen är aningen för deppig för kamratskap. Men Woppe gjorde min dag värd att leva, även om han får mig att inse hur talanglös jag egentligen är, när man ser på hans äppeldelarskills..

Jaja. Just play it cool, so to say..

/Månen.

Här sitter jag och rensar ut mitt liv, i min melankoliska ensamhet. Nostalgin tränger sig på, likt en smutsig fågel en grillkväll. Mina minnen från hela min buskarriär far åt fanders, och packas ned i en plastpåse. Min sprängda hårspraysburk, mina stinkbomber, mina trasiga solbrillor, mina raketer, min isbjörn, mitt liv och mina minnen. Allting åker ned i den här plastpåsen, och slängs antagligen efter det att jag flyttar ut från det här huset, eller tidigare. Jag hatar att rensa undan mitt liv, som tidigare var perfekt.

Så varför sitter jag här, och fäller tårar i en plastpåse? Jo, på grund av det skälet att det ska fotograferas i våran fina villa imorgon. Mäklare ska kunna gotta sig i mina tapeter, och rulla tummarna i vårat skafferi. Dom ska uppleva exotiska Hawaii i mitt rum, och dansa kaktusdansen med sydamerikanska vänner i min säng. Dom elaka mäklarfotograferna och mäklarinspektörerna ska äta klister och skratta åt mina vackra läskeblaskburkar från Kina.

Så nu måste allt "skräp" bort från mina hyllor, så att mäklardudesen ska få torra ögon imorgon. Så att dom slipper gråta över att det finns pojkar som samlar skräp, bara för att allt skräp väcker vackra minnen hos pojken. Istället ska jag bara sitta här och torka ögonen med mina tomma CD-fodral,  mina trasiga saxar och min fina rostiga näbbtång. Jag hatar att rensa undan mitt liv, bara för att några snobbskurkar ska få fina bilder till sin mäklarfirma.

Men mest av allt hatar jag ändå att städa, vilket är precis vad jag håller på med, vid sidan av. Eller, jag raderar minnen och städar. That's what I do.

Om ni undrar varför jag blivit så tragiskt nostalgiskt vrakig, så är det bara på grund av den orsaken att jag aldrig förut insett hur mycket jag älskar det här huset. Jag har kommit på att det här huset betyder lika mycket för mig, som vad Marsvins-Gusten gillar sina marsvin.

Jag söker för övrigt städhjälp, om du nu skulle vara intresserad. 7,50 i timmen, och om du inte jobbar tillräckligt hårt blir det piskrapp över ögonbrynet och örsnibben. Om du inte jobbar alls, då bryter jag näsbenet av dig, tills du ber till gud att han ska skänka dig en sockerkick, så att du åtminstonde får njutning i dina sista sekunder av ditt liv.

/Månen.

Torsby var tråkigt. Riktigt, riktigt tråkigt. Älgjagarstugan erbjöd dessutom bara Bredband, så planerna på att lägga ned bloggen kunde inte fortgå. Så nu har jag skjutits tillbaka till den dunkla bloggträsket, och är lika fast här som man är när man slickar på glassbilens frys en somrig septemberdag. Vilket är ganska dåligt, med tanke på att jag egentligen borde ha ett liv att sköta.

Mitt liv sköter jag väldigt, väldigt dåligt. Eftersom mamma ändå fått reda på den bistra sanningen, kan jag nu med glädje i tjocktarmen presentera en ny Måne för er.. En skolkande Måne! Jag avskyr nämligen skolan såpass mycket att jag är villig att sponsra Nestlés barnarbetande pufftillverkare med en tjuga, bara för att slippa skolan. Jag kan till och med tänka mig att börja banta för den sakens skull!

Nu kan jag ju skvallra om mitt lite mer perfekta liv, då. Om hur härligt en afton kan spenderas med en longboard, en gnutta mod och två riktigt, riktigt söta kamrater. Den spenderas bättre än bäst, kan jag lova.

Du börjar aftonen med att klunka vatten och spänna hjälmen. Sedan är det bara att köra downhill, trixa lite fint och leva livet, så att säga. Precis så har jag spenderat aftonen både idag och igår, och det är oslagbart mäktigt! Det är finare än genomskinligt vatten, vill jag också lova! För ojsan, så skojigt man kan ha det, på en bräda med lite hjul.

/Månen.

PS: Idag målade jag lite i mitt rum. Det blev fint!

Det är ganska tråkigt att blogga. Jag funderar som vanligt på att lägga av, men eftersom jag inte har mod nog att göra det, så blir det antagligen inte så. Kanske ett litet sommaruppehåll eller så skaffar jag en älgjagarstuga i Torsby med Modem, så att det blir alldeles för komplicerat att driva en blogg, eftersom man då får vänta cirka 2 dygn för att kunna få ett blogginlägg publicerat.

Jag vet inte riktigt hur det blir, men jag känner att den här bloggen inte ger mig så jädrans mycket längre. Jag känner mig som en inlåst banditgrävling utan fritid. Jättetråkigt!

/Månen.