Till helgen får jag besök av en exemplariskt trevlig göteborgare. Bara det att han är göteborgare gör honom sju gånger trevligare. När man dessutom är trevlig blir man trevlig+7. Vilket är ett bra betyg!

Just nu är jag precis hemkommen från en upptäcktsfärd/motionsrunda i Herrhagen. Herrhagen förblir alltid oupptäckt för mig, ty jag tycker mig finna nya kvarter vart jag än traskar.

Nu, efter min motionsrunda hostar jag likt myrslokskadaver som drabbats av hostsjuka. Lite underligt, tycker jag..

/Månen.

"Välkommen till solstaden! Din nya hemstad präglas av solen. Det märks på vädret, mentaliteten och våra symboler. Det är helt enkelt trevligt här."
(http://www.karlstad.se/apps/symfoni/karlstad/karlstad.nsf/$all/232D317C072C09AAC12574470059E636)


Den där oemotståndligt härliga texten får dig att flytta till Karlstad direkt. Du säger upp dig från ditt välbetalda jobb i Kattegatt, lämnar fru och barn och flyttar till Karlstad - För att upptäcka hur det egentligen är.

Den här sommaren har vi kanske upplevt 5 soliga dagar i Karlstad. Mentaliteten har nått bottenskrapet i syltburken, ty ett hemskt monster har satt sina klibbiga fingrar i syltburken och slickat upp våra sista droppar värdighet. Detta hemska monster (som för övrigt är hårigt) heter Deje. Deje är en liten ort som ligger alldeles för nära Karlstad.

Dejeborna har gjort oss riktiga människor (Karlstadborna) till ett riktigt avfallspatrask till slaggprodukt. Dejeborna vrider om en kniv i hjärtat och strör giftiga kemikalier i våra sår. Deje ligger bara 3 fruktansvärda mil ifrån Karlstad.

Och symbolerna? Vad är det Karlstad kommuns egna hemsida pladdrar om, egentligen? Vår lite småfräsiga sol, som antagligen lider av Downs syndrom? Eller kanske Landshypotekets logotype?

Jaja. Karlstad är värt att flytta till. Källa: www.karlstad.se

Jag är nyrakad, ladies! Min haka är inte längre en småsträv fjunboll..

Jag bor ungefär så centralt det går att uppnå i den här världen, nu för tiden. Om man bortser kilometersträckan in till centrum, så bor jag i centrum. I centrum av häftigheten själv.

Ty jag är stadspojke nu. Jag har uppgraderats från förortsunge till megalyckad. Jag bor i lägenhet, jag är ung och världen reser sig under mina fötter. Äventyret har bara börjat, och kungen lär dö innan jag. För han är äldre än mig, nämligen.

Jag har blivit världsvan och stadig på fötterna, för maten smakar bra. Jag lär bli CO2-förgiftad och överkörd av huligansupartraktorer, men det kvittar för mig, ty jag är stadspojk. Jag är inte bara stadspojk, utan en klusterbomb har även etablerat sig i mitt svalg. Jag är den kastrerade grävling jag så länge drömt om att vara.

Jag är fri, dock saknar jag Freddanpeddan, Jonteponte, Woppe, Flippan, Jocke, Strumpan, Dannepanne och världen som jag lämnat efter mig. Världen som ligger en mil bort i oändligheten. Det bortglömda. Det föregångna. Det oskyldiga.

/Månen.

Bilden visar hur centralt jag bor. Ringen ramar in det som jag kallar centrum, pilens front visar torget, och pilens linje visar gångsträckan in till torget.

KALASBRA!

Här är jag, iklädd ett halsband av charmiga kakformar. Endast, ty jag sov naken inatt, med turamuletten runt halsen. Jag dog inte, vilket tyder på att turamuletten sköter sitt jobb. För människor dör i sömnen, faktiskt. Sömnen är nog den vanligaste dödsorsaken, den skurken.

John Blund assisterar nog liemannen, skulle man kunna tro. Så är det nog också. John Blund, det lilla vidriga krypet. Om jag någon gång fick möjlighet att slå ihjäl honom, innan han kastar sitt gula slem i ögonen på mig, då skulle jag göra det. Men nu är det så att han är en kvick jävel på att kasta gult slem..

Sömnen var i alla fall vacker inatt. Jag sov som en John Blundad femåring, om man bortser att jag bara sov 7 timmar. John Blund. John Blund. John Blund. John Blund. John Blund. John Blund. John Blund.

Det känns som att jag nämnt den gossen många gånger..

Don't stay up too long, kids. John Blund is gonna rape you, shitheads!

Nu. Precis exakt nu, så provtestar jag datorn. Datorn som jag monterat färdigt. Nu har jag internet. Nu har jag dator. Nu har jag ett nytt rum, och dessutom ett nytt liv. Stadspojkslivet lever loppan, måste jag säga. Internet är festligt.

Jag har internet, vilket är underligt. Skruvat, rent ut sagt. Jag har varit nästintill internetlös (jag har lånat internet av vänner ibland) i två veckor, men jag har roat mig på många andra sätt. Så just nu är jag tveksam till om internet verkligen behövs, för att på något möjligt sätt tillfredsställa min vardag.

Kort sagt: Internet har inte varit saknat, trots att jag en gång i tiden ansåg det vara min bästa vän..

Allt jag säger känns det som om någon redan sagt.

Inte som en deja vú, utan som att jag inte kan tänka själv, rättare sagt. Som att mina tankar redan är tänkta.

Lustigt!

Back on track.

Vårt förra internet var tydligen någon form av testinternet. Nu finns det internet i lägenheten. Dock är jag en sån som anser att om det krävs att man pluggar in strömsladden för att manicken ska fungera, så anser jag den vara trasig.

Alltså använder jag fortfarande inte min dator, utan mammas. En mycket trevlig liten pryl!

PS: Jag kanske börjar blogga lite mer nu.. DS.