Det finns två anledningar till att orka blogga. Den första anledningen är följande: Man har för mycket att göra, så det finns ingen tid för en liten bloggverkstad. Den andra orsaken är: Det händer absolut ingenting, så därför finns det ingenting att skriva. Och den tredje orsaken är alltså: Man orkar inte.

Bloggtorkan beror på en lustig kombination av alla tre, faktiskt! Lite smålustigt att det kan hända så mycket och samtidigt ingenting. Men det händer så mycket saker som är så tråkiga att skriva om! Typ jobb, skola och sömn. Det är ju inte vidare intressant.

Man vill ju höra om våta tonåringar, flämtandes och nakna. Nakna för världen. En sådan öppenhet är alltid glädjande. Och flämtandes och våta för att de haft fruktsodekrig i skolmatsalen. Sånt som alltid intresserar!

I mitt liv händer ingenting annat än att min kompis förblöder, utan att någon egentligen bryr sig. För det är så man gör, när det bara är övning. Han förblödde bara ungefär lika mycket som man bör bry sig om att någon hemmabyggare byggt sitt avlopp av PET-flaskor, istället för metall, betong, blod och tårar.

För det är ju så vi vill ha det. Allting ska vara perfekt. Perfektionism, det är någonting man sliter för. Ungefär som farfar. Farfar älskar perfektionism. Men perfektionism kostar pengar. Därför är man mer ekonomisk om man bygger sitt avlopp av PET-flaskor (även om man går miste om panten, för att etiketterna blivit alldeles nedbajsade efter en vecka). För man tjänar faktiskt in panten, om man bara petar bort perfektionismen en aning.

Tårar och blod har man inte alldeles för mycket av. Och läskkonsumtionen i Sverige täcker nog behovet av PET-flaske-avloppen, som hela Sverige bör satsa på, om man vill ha ett framgångsrikt, ekonomiskt Sverige!

Ett tips till er hemmabyggare: Täta rören med jäst. Jäst är dunderbilligt!

/Månen.

Jag åkte buss förut, och då blir det ofta att man sitter och tänker. Inte för att tanken är ny, men jag tänkte... Vi ungdomar, vi gör ingenting annat än raserar. Raserar det som morfar kämpade så mycket för. Inte bara morfar, utan allas morfarar. Vi protesterar inte mot någonting annat än att vi tycker det är orättvist att man inte får ha mössa i skolan. Så vi kämpar för att vi ska få ha vår mössa i skolan.

Och en lärare är genast en diktator om den beslagtar din mobil, som du använder för att störa lärarens lektion. Du anmäler läraren för misshandel, för att lärarens hand rörde din, när hon beslagtog din mobil. Och det konstiga är att det är du som har rätt, för läraren har ingen talan. Och skolaga förbjöds 1958. Vi blev ju civiliserade då. Lärare har ingen makt över någonting, eftersom människor från förr kämpade för rättigheter för elever.

Elever anmäler allt en lärare gör mot dem, för att sätta dit dem. Lärarkåren/misshandlarna. Hela skiten ska spärras in, för att du inte riktigt lyckades få Godkänt på matteprovet, och vill få ut din hämnd. Sverige tror på dig, precis som det forna Sverige trodde på rättigheter.

Rättigheter som man idag som elev tar för mycket för givet. Men de från förr, de trodde på det de kämpade för. Idag spelar vi arkadspel igenom skoldagarna, och kvar finns ingenting att kämpa för, förutom de I-landsproblem jag nyss rabblade upp. Vi måste ha rätten att få ha vår mössa på, vi måste få ha våra mobiler, vi måste ha skolmat och  vi måste ha studiebidrag. Rättigheter är för fjantar. 

Bidrag är till för pensionärer, för sjutton. De som faktiskt trodde på det Sverige det faktiskt blev - Ett helt land som går på bidrag!

Elevråd. Klassråd. Rättigheter till elever. Vad är det till för? Att blockera inlärning i Sverige? Någon slags mediacensur, fast tvärtom. All kunskap om allting försöker skolan trycka in i våra pubertala skallar, men vi vägrar. Coca Colas nya läskeblaskkorkar är mycket mer intressant än skoluppgifter, så därför startar vi en Facebookgrupp om läskeblaskkorkar istället. Lärarna är chanslösa, när Facebook regerar klassrummet.

Vi censurerar vägen till framtiden. Vi låter drivkraften inom oss ungdomar dämpas för att vi hellre äter fuktig chokladglass med sockrade flingor och sörplar läskeblask, för att WoW dödade vårt ego, vår framtida arbetsidentitet och vår instinkt som ungdomar faktiskt bär på - Revolution.

/En... Hm. Seriös Måne, som råkade bli lite för seriös, men som kommit fram till att skolan idag är... Ungefär som ett dagis i ett berg, med oskyldiga bisonoxar som dagisfröknar, och vi är inte indianerna längre, utan cowboysen. De onda!

Dagen. Återigen en dag. Att berätta om. Fast jag orkar inte. Kanske var det längesedan jag gjorde någonting annat, än att berätta om en sabla dag.

Jag väljer den här dagen att undvika dagar. Att berätta om. Undvika dagen. Kanske ska jag berätta om hur fruktansvärt fint det ska bli med Peace and Love? Att jag springer runt och är i extas inför den dagen. Men Danmark blir coolare. Jo, just det. Jag ska till Danmark i sommar. Med kompisar. Vi har ett tält, tillsammans. Det är redan ganska trasigt, och det har bara använts en gång. Men jag ska få mina kamrater att punga ut för det, ändå. Det kostade mig nämligen tusen riksdaler, och tusen riksdaler är inte pengar som man gärna vill lägga på ett tält. Själv.

Förut försökte jag ladda ned lite, också. Det gick inte som jag trodde att det skulle gå, för The Piratebay var tydligen inte villig att öppnas idag. Som hemsida. Underligt. Jag har börjat lyssna på några ganska coola ålar, och då vill jag gärna ha dem på mp3:n. Eels, heter de.

Annars kanske jag kan säga att min vän Kastanj Fihrman startat en egen firma. Kastanj-firman heter den. Fyndigt, tycker jag, eftersom han ändå heter Kastanj Firhman. Och då låter hans firma ungefär som hans namn. Asfestligt!

/Månen.

Jag sitter och funderar på kalas. Att ha kalas. För att det regnar. Protestera mot otrevliga saker, som regn. Regn idag, åtminstone. Idag, då jag ska måla båt och så. En snabb protest blir det. Jag har inte råd, bara. Det är det.

Idag får bli en lördag som jag inte sprätter iväg en enda krona. Det blir bra! Jag ska känna mig fri som en fågel, utan pengar som flyger iväg. Fast om jag är en fågel kan jag fånga pengar som flyger iväg, så just idag hade det ju inte gjort någonting om mina pengar flugit iväg.

Jag måste fixa paraply och hårtork, typ. För att kunna måla en båt i ett sånt här regn. Och min vän Josef ska på kalas idag. Men inte jag. Hoppas att båten inte blir fuktskadad av all ensamhet. Snart ska jag fixa allt som jag sagt att jag ska fixa i flera veckor. Jag måste bli en sån som fixar saker. Typ som luffaren bredvid Rasmus, i Rasmus på luffen. Han verkar vara en händig man!

Vad bör fixas till en sån här dag, då? Mina gamla tankar. Det är någonting som jag verkligen måste ta tag i. Var tog dom vägen?

Ingen aning.

Flera flugor traskade runt i en båt
Det var påsk, och ägg? Dom åt.
Världen var vacker idag. Sol?
Mer mulet. Sol ibland. Cool!
Men vad gjorde då dessa insekter?
Deras affär hade gått bra. Intäckter.
Alla flugor ingår i en hemlig sekt.
Ingen vet om det. Det är perfekt.
Allting är en  väldigt hemlig ritual
Gå i båt. Båten är en smittad val.
Egentligen dansar våra sexbenta vänner
I en alldeles festlig dans. Som bränner.
Bränner i varenda liten flugkroppsdel
För valen brinner. Den är smittad av mjältbrand. Därför brinner den. Och därför kan flugor dansa och så. För att i hemliga sekter så dansar man till saker som brinner. I detta fall en val, som drabbats av mjältbrand. Och man brinner om man har sånt. Och det är påsk, och det finns ägg.

Peace.

/Ya Moon!

Jag blev stampad på tår som blöder varklumpar och gråter. Man brukar säga att man trampar på ömma tår. Mina tår blev avkapade av klackskor med dubbla blyvikter. Någon stal min cykel, min nya, begagnade cykel. Min skönhet. Gröna Eriksson, heter cykeln. Det är alltså någonting jag älskar otroligt mycket. Gröna Eriksson.

Att stjäla den, för att sparka sönder den och lämna den i ett dike, alldeles ledsen och allén. Är det ett schysst öde för en cykel att gå till mötes? Skulle inte tro det. Om jag inte hade hittat den, så hade Gröna Eriksson rostat i sin pöl av tårar.

Orättvis är världen, men kanske beror det på dålig karma. Jag är ju trots allt en utrpressare, enligt enstöringar i Hagfors. I övrigt har dagen varit bra. Nej. Jag var ledsen, och åkte longboard. Longboarden heter Anna oftast, och ibland heter den Sofia, men det är mest dom dagar som dom bytt blommor i blomlådorna vid torget.

Att sparka sönder någonting, som någon älskar. Är det schysst? Imorgon ska jag campa och arbeta. Det kommer bli kul. Jag ska bland annat testa en ny grej. Öl.
Mina vänner har köpt longboards. Dom är ännu inte döpta. Kanske ska dom döpas till någonting som mina vänner älskar. Hoppas inte att dom döper sina longboards till Malin.

/Månen.

Återigen ska den modiga Månen sträcka på benen, en hel natt. Ströva runt i områden, som enligt Kalle Anka-serier är fulla av sattyg och spänning. Nattögonen bör kopplas på, och tröttheten får vänta. Att vara nattvakt är fint. Skattefritt, och så. Det blir man ju glad av!

Nätterna trycks ofta in i mig, min själ och min hud och så. Det är småmysigt, om man gör det på en måndag. För natten sitter i mig hela dagen, och ofta innebär natt trötthet. Trötthet är inte allt för bra att ha i skolan, och om natten sitter i huden så spökar den lite med mig. Ibland med hjärnan. Får mig att hallucinera om brinnande pinnar och koltrastar i kolugnar i kolsvarta förhållanden.

Och apropå färger. Idag bajsade jag blod. Brunt toppat med röd vätska. Det såg ut som en kladdig kaka med lösningsmedel och ett mord, ovanpå. Ungefär. En sak till, som det såg ut som, var tarmfel. Eller det hade sett ut så, om man tänkt som en läkare. Eller att jag kanske ätit vassa snigelskad, tillverkade av rakblad och att sniglarna kanske bytts ut mot taggtrådsmaskar. Ungefär.

Jag är en sjuk människa. Trött, sjuk, men rik. Rikare, åtminstone. Jag behöver alla små slantar som kan tänkas smita ned i en pojkes ficka. En pojke som fyller arton i år, och då kan gå på krogen. Dricka mig så berusad att jag stapplar runt i mina egna magsafter, för att jag byggt en trappa ned i magen. För sånt kan man göra om man blir för full och är arton år. Det vet jag.

/Månen.

Igår släpade jag mig fram, som ett överkört djur som blivit dödsförklarat, trots att det bara vill hem till sina barn och bjuda på flingor. Egentligen.  Benlös och blek, stod jag där, med mina revben fastnaglade i lastbilsdäck.

Alltså. Jag var trött, igår. Jag jobbade som nattvakt, i någonting så tufft som hamnen. I alla Kalle Anka-serier så är det i hamnen som all kriminalitet sker. Så är det tyvärr inte i Karlstad. Det händer ingenting, förutom att en gammal gubbe beskyller min kollega för att sova under vaktpasset. Natten är spännande, men tröttsam. Och nätter bli automatiskt mer spännande om någon får för sig att kasta brandbomber mot nästintill sovande vakter. Vakter, som jag.

Och dessutom har jag någon konstig förkylning, som gör att jag nyser blodsmak. När jag nyser så känns det som att jag snorklar i ett slakteri, ungefär. Det är en konstig åkomma. För att ta bort slakterisnorkelturen ur hjärnans smaksystem, så sörplar jag juice. Med ananas och apelsin. Ananas är en fantastisk grej, som man kan baka paj på, har Malins mamma lärt mig. Nu äter Malin hallonpaj.

Malins mamma är snäll och kristen. Men det går väl hand i hand, det där. Förutom när protestanter ska slå ihjäl katoliker, och vice versa. Då är man osnäll och kristen.

/Moonlander in the darkest night.

Händelserik helg, må jag säga. Firade valborgsmässoafton fast på ett tåg från Göteborg till Karlstad. Kom fram till Karlstad 21:30, när jag egentligen skulle ha varit i Karlstad 19:40 ungefär. Men väl framme i Karlstad så blev det liv i kajutan. Då jädrans samlades ett stort gäng, och vi gled sakta genom Karlstads gator. Vi hade nog ganska trevligt, och just då var jag på topphumör.

Dagen efter det, så åkte vi iväg till bondemarker. Och sov. Det var en skön sovstund i bondemarkerna. Efter uppvaknandet var det söndag, och jag och gossarna gled ut. Där tappade jag en fotboll och hittade en  yxa. En yxa är mer värd än en fotboll, men yxan var trasig. Så det var lite dåligt ändå.

Vi traskade några kilometer ut i skogen, och byggde en fin liten koja. Jag drack cider, som jag faktiskt lyckats köpa själv. Alltså ser jag ut att vara arton, nu för tiden. Faktum var att jag ville ha min 2,25:a utköpt av min kamrat Jocke, men jag glömde bort min egna kod till kortet som jag lånade ut till honom. Men eftersom jag glömt bort min kod, så fick Jocke alltså visa legitimation istället. Men eftersom kortet var mitt, så behövde jag mitt leg. Alltså visade jag fram mitt leg, till mitt kort, och fick min cider.

Nu har jag dessutom en överraskning till världen. Den avslöjas efter att den överraskat lite, bara!

/Månen.