Alla inlägg under september 2010

Av Månen - 16 september 2010 21:30

Jag tänkte ta tillfället i akt och skriva någonting festligt här, så kanske kan jag berätta om att jag fastnat i jordens dragningskraft och har det aningen svårt att ta mig ur den. Det känns som att vara en limpistol med självhäftande tejp som kläder, i en grotta gjord av plastbestick. Det var bätter tider, de dagar man inte var så fastnaglad mot marken. Nu står jag här, i en kraft som jag inte förstår mig på. Det är ungefär som ett lasersvärd, fast dragningskraft istället för lasersvärd.


Jag känner att den där gravitationen hackar på mig, lite. Det är typ bara mig den ger sig på. Jag önskar att jag hade en kisare i närheten, som jag kunde skvallra för. Jag gillar fan inte mitt icke-tyngdlösa tillstånd som jag befinner mig i. Jag önskar att jag hade min gamla vanliga kulle som jag brukade krascha mot, när jag sköts iväg av kraften från min brödrost.


Andra saker man kan göra, när man har den här sabla gravitationen hängandes på axlarna, är att köra bil. Det har jag gjort idag, med min vän Pappa. Pappa är en småmysig typ som kan en del om datorer och för längesedan hade mustasch. Ändå är han kanske en vän. I alla fall, när jag kunde övningsköra idag, så kände jag att gravitationen faktiskt gjort någonting vänskapligt mot mig, ändå. Förr har jag bara kunnat köra rymdraketer lite i smyg, i mitt tyngdlösa tillstånd. Rymdraketerna är liksom.. Tråkiga. Dessutom får jag inte ens köra dem, utan mitt raketkörkort, som jag oturligt nog skar mig så allvarligt på att det fastnade i mitt smalben, som ännu mer oturligt amputerades i samband med dagen jag bröt höftbenet (läs http://moonlander.bloggagratis.se/2008/08/17/891671-trasig-gangstil/)


Jag vet inte vad mer som kan sägas om gravitationen, förutom att den bara ger sig på mig, hela tiden. Den slår mig, likt judar kallades för fuskbyggande monopolpjäser under andra världskriget.


Körsbär, Ernstan? Nä, jag heter ju nästan körsbär i efternamn, ju.



Av Månen - 14 september 2010 23:16

Ofta känner jag att skriva av mig, gällande hur mycket jag gillar en kvinna här på jorden. Men eftersom jag sett så många varnande exempel på människor som fått en töntstämpel av kärleken undviker jag det. Till exempel vet jag en gosse som slutade spela handboll, för kärlekens skull.


Jag vet dessutom dudes som sålt sina hundar, kastrerat sina barn, designat möbler som ser ut som en kiropraktorer och människor som snusat för kärlekens skull. En sådan tönt ska jag aldrig bli. Däremot ska jag äta näringsriktig mat och ibland hacka Riksbankens datorsystem - För kärlekens skull. Nä. Det ska jag mest göra för att det är skoj. Måste bara lära mig lite om mjukvara, hårdvara, ectoplasma, fältmatlagning och sånt där, först.


Ni kan i alla fall få förstå att jag fastnat för en kvinna stenhårt i ett klisterhav. Och nej, jag skriver inte detta, enbart för att jag vet att hon ibland läser min blogg. Nä. Jag skriver det inte heller för att skryta om att jag faktiskt har en flickvän... Jag skriver detta för att jag länge velat uttrycka någon form av kärlek gentemot en annan människa. Det har legat undertryckt, inom mig, dunderlänge. Jag har liksom bara velat skriva av mig, någon gång, eftersom jag knappast pratar om det annars. Eller skriver om det annars. 


Tönten ska aldrig få släppas ut, har jag tänkt. Den kan gärna få sitta där, inlåst bland mina organ, och laga mat av alla känslor. Men nu bjöd jag in ytterligare en matgäst. Världen utanför mig.


Nog pratat om matgäster, töntar och kärleken. Här ska dammsugas råttfällor inför helgens råttfällemässa. Jo, just det. Jag arrangerar en råttfällemässa till helgen. Jag tänker bidra med nyputsade high-tec-råttfällor gjorde av elastiska kolfibrer. Produkten har jag utvecklat själv, och den heter Hamstertrap V70 (som Volvo V70, fast en råttfälla). Andra utställare på mässan kommer direkt från husdjursmässan, för att visa upp diverse katter och marsvin. Självklart slakats alla husdjur som kommer innanför portarna. Katterna ska bli goda snacks till bålen, och hamstrarna behöver jag för att demonstrera min nyutvecklade råttfälla.


Jag har även bokat Joe Labero och han den där snubben som spelar barberaren i Sweeny Todd. Han den där deppiga snubben. Mycket andra nöjen utlovas, bland annat en rutchkana gjord av återanvända tegelstenar, en äkta prosituerad kvinna i bur från Thailand (bur från Thailand. Får ej tolkas som att kvinnan är från Thailand), en bomb gjord av kroppsvätskor och dessutom en uppfinning som ger råttorna cancer, efter att de dött i råttfällan.


Andra saker jag ska göra i helgen är att springa Tjurruset utan att vara anmäld, så rebellisk som jag är. Idag har jag även jagat glassbilen några kilometer, för att köpa dyr glass. Man kände sig som en jägare som går back av att sälja älgkött, för att ett gevärsskott kostar mer än en älg, ungefär. Det var allting ni hörde om råttfällsmässan, jägaren och kvinnan.


Föredrar fred i akvedukten där jag bor, åtminstone för natten. Tack på förhand!

Av Månen - 5 september 2010 20:30

Sjömanslivet gör det till ett mysterium att stå på mina ben, och fokusera på det stillastående livet. Jag tvingas fokusera på att hålla blicken fixerad. Livet känns festligare såhär, så jag tror att jag flyttar till en båt. Jag lyssnar på en man som blivit intrasslad i pianosträngar. Det verkar ju inte helt kul, åtminstone inte om man jämför med att sova i en båt för resten av livet.

Vad finns att berätta? Mina tänder gulnar inte längre i den strand av plackpartiklar jag samlat på mig genom åren. Jag har nämligen gjort en tandblekning! Nej. Icke. Ibland måste man ljuga om att det hänt spännande saker, för det har faktiskt inte hänt så spännande saker. Jag har varit ute och seglat med fyra kamrater. Kraken tog oss inte. Mer kan inte sägas.

Eller kanske kan jag berätta om grillningen i solnedgången, när klipporna nästan åt upp fören av min båt, eller att plocka kantareller och göra sås? Sånt lockar inte. Och det finns heller inget syfte att skriva ned det, eftersom mina minnen lagras i min lagerhylla ändå. Varför fylla era lagerhyllor med struntprat?

Vad har hänt med mina tankar som var så fascinerande, förr i tiden? Vuxenlivet är en taskig jävla bil som kör runt i skolkorridorer och dödar barn. Mina tankar som jag hade som barn, alltså. Jag var fortfarande ett barn när den här bloggen startades, första november 2007. Då var jag en söt, aningen rebellisk gosse med tankar som kan välta en buss full med kineser från Nigeria. Idag är jag en gosse som har tankar ungefär lika stora som en halv burk senap.

Ändå finns det en tid, för längesedan, som jag hatar mer än tiden idag, jag hatar den mer än smör i Småland. Jag tror att jag ska publicera en text, som jag skrev om den hemska förpubertala tiden. Tiden jag helst raderar ut ur mitt liv, tiden då jag trodde man byggde kärleken på märkeskläder och tiden då jag förbannade min mor för mitt godissnatteri ur skafferiet. Tiden då jag strävade efter att bli sämst i världen.



En reflektion av det minne jag skapat
Jag är grabben jag länge har hatat
Det finns en tid, före denna epok
Jag var ung, dum och äcklig. Förlåt
Men minnen går att manipulera
Transformera, förinta eller halvera.

Men tiden formade mig faktiskt ändå
Det är lätt att ta till sig, men svårt att förstå.
Utan den gosse jag för längesedan var
Skapades inte vraket som lämnades kvar.

Vrak ligger orörliga på havets botten
De skadar ingen, de höll aldrig måtten.
Vrak klarar inte av att det finns ett förflutet
Lätt att förstå. När de sjönk blev det slutet.

Återigen ser jag spegelbilden vinkar
Den säger adjö, försvinner när jag blinkar.
Och visst tackar jag dig, du metall och glas
För du överger mig, glömmer bort vad som sas.
Minnen försvinner, och ibland är det bra
Förbannat bara, att det värsta stannar kvar.

Av Månen - 2 september 2010 21:22

Tja dudes. Jag ska ta på mig seglarkepsen imorgon. Imorgon ska jag nämligen bege mig ut på Vänern, och segla mig alldeles mätt på engångsgrillade vänerfiskar. Alltså, jag ska segla till en ö, slå upp en engångsgrill och fiska fisk. Med kamrater. Vi döpte resan till de stora piraternas sista resa. Vi ska bli Karibien på sjuttonhundratalet, fast med vänerfisk och seglarkepsar istället för massvis av mord och äckliga plusgrader som gör det alldeles för svettigt att tänka på guldklimpar och massförstörelsevapen, så som sablar och krut under nageln. Det räcker med ungefär åtta plusgrader, en festlig keps och vänner.

Kanske plusar jag på sjöjungfruar, havsanemoner, sjögurkor och Kraken i spektaklet, men det får vi se vid resans slutskede. Mord och rån har ännu inte planerats, men man vet aldrig vad fem sluga kumpaner kan hitta på, tillsammans i ett gult skepp. Vi kanske blir sysslolösa, och dödar någon skeppare eller två. Om någon placerar ett kryss i någon ensam skeppares bröstkorg, då kanske vi gräver upp hans bröst, i hopp om att hitta någon skatt. Antagligen hittar vi inte mer än ett svart hjärta och ett par svarta lungor. Ensamma har svarta hjärtan, har jag fått lära mig. Och blir man ensam så röker man, därav svarta lungor. Men man kan ju ändå alltid hoppas att någon grävt ned en skatt i denna man!

Vi lär fånga en kopiös mängd fisk, när vi lever som pirater, för pirater lyckas undkomma det som övriga skeppare aldrig undslipper. Mögliga skeppsskorpor. Men pirater, såna som vi, vi kan allt fiska fiskar större än en mindre ocean. Alltså vänerlaxar på cirka 800 gram.

Piraterna ombord har fått en order att aldrig svika sin kapten, vilket morgondagen till ära faktiskt är jag. Så om jag dödar Kraken imorgon, då blir jag ännu mer respekterad. Alltså kan min tappra besättning inte begå myteri under piratresan, för jag är expert på att slakta dunderstora bläckfiskar. Hoppas bara jag träffar min Krake. Om han stöter på mig så blir han stackars Kraken.

Mina förhoppningar inför denna fantastiska resa går att beskriva med en ölkran, fast med kolsyrad dryckyoghurt istället för öl. Så bra kommer resan bli. Jag kom förövrigt på ett skämt förut, på naturkunskapslektionen. Såhär går det: Atomer är som ryssar. Fulla när de är åtta.

Vi läste om atomer, och att deras yttre atomskal tycker att de är fulla när de har åtta atomer i sina yttre skal. Där fick ni förklaringen. Sådär tråkigt pappig kan jag vara ibland!

Nu åter tillbaka till drömresan som jag har framför mig. Vi ska springa på vår ö, vi ska bli jagade av leoparder på vår ö, vi ska elda sopor på vår ö, vi ska dra strumpor genom näsborrarna på vår ö. På vår egna ö - där är vi helt enkelt fria.

/Ya piratemoon.

Presentation

Omröstning

Idag ska jag göra en ny omröstning på bloggen. Är det en bra idé?
 Ja! Kanonbra, Månen!
 Nej. Sumpa den idén.
 Hmm. Detta är ju omröstningen..
 Lägg ned bloggskrället.
 Heja kommunisterna!

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards