Alla inlägg under maj 2011

Av Månen - 28 maj 2011 05:05

Jag sitter här, och klockan är 05:06. Snart ska jag in i militären och bli en disciplinerad gosse, men än så länge cyklar jag på golfbanor och trixar med min mountainbike. Dessuom besteg jag Rudsberget och tog mig en välförtjänt piss ned för stupet. Att uppleva denna mountainbike-färd i gryningen var antagligen mitt sista spår som en detektiv möjligen kan spåra upp, och fortfarande konstatera att jag var ett barn... På den tiden.

Ok, detta var ett erkännande att det är jag som cyklat i bunkern på Djupdalens golfklubb. Det var även jag som cyklade in i ett träd, någonstans mitt ute i skogen, någonstans runt Tyrstugan, om någon nu skulle vilja göra en brottsutredning för att ta reda på detta träds eventuella skador. Jag höll lite för hög fart, det var lite mörkt och helt plötsligt kom det halt gräs och en kurva.

Om någon buse sett mig bestiga Rudsberget inatt, så erkände jag förut att det var jag. Ja, jag bröt mig in på offentlig yta och besteg Rudsberget. Vilken prestation, tänker ni. Önskar att jag haft fika med, tänkte jag.

Det där Rudsberget var ett kort hårstrå ifrån att göra mig invalid, eller åtminstone ge mig en skallbensfraktur eller liknande (möjligtvis en bihåleinflammation). Berget jag hade ett stadigt grepp om gav plötsligt vika och sprack i min hand. Jag föll bakåt, men mina rödbetssnabba reflexer lyckades räta upp min kropp igen, innan mitt bakre jag slog i klippkantens vassa lejongaddar till stenbråte, några meter nedanför. Jag stod upprätt, och balanserade på en utbuktning med ett stup lika högt som mig själv precis bakom hälen.

Vilken actionladdad kväll jag haft, tänker ni. Ja, både träden och bergen skänkte mig spänning inatt. Och natten hann pensioneras, innan jag begav mig hemåt i takt med att tidningen delades ut runt den stad jag vuxit upp i. Jag upptäckte dessutom att man kan hamna i Djupdalen om man cyklar vilse. Det var en fin upptäckt.

Inatt har jag alltså inte sett filmen Det sjunde inseglet.

/Månen.



Av Månen - 23 maj 2011 02:24

Klockan är 02:25, och jag är osäker på om matematiken ska inleda min morgondag. Med osäkerheten som belägg, drar jag slutsatsen att jag inte har matematik, för långt där bak i mitt minne svävar tanken på att min mattelärare är borta imorgon. Den enda som vet är min vän Gärs.

Det är även med osäkerheten som belägg, som jag beslutat mig för att vara vaken så sent in på kvällskvisten. Det där med kvist hör bara tomater till, men eftersom kvällskvisten är ett urgammalt uttryck kan jag inte hindra mig själv från att säga det. Men klockan är ursent på natten, och jag borde inte experimetera så med min sömn. Fast i och för sig, så börjar jag antagligen inte förrän 11:30, om det visar sig att mitt minne har rätt. Mitt lite osäkra minne, men ändå tillräckligt starkt för att kunna användas vid ett vittnesmål i en rättegång. Eller kanske inte.

Men i alla fall har dagarna passerat, ungefär som de alltid passerar. Som att försöka få smör att rinna igenom en tepåse, utan att ändra rumstemperaturen på något sätt. Schtudentan bjuder in sig själv, och snart går jag ut det som många valt att kalla för "gymnasium". I mitt psyke stammar man fram detta ord. Gymnsaium, åtminstone mitt, är ett ord som man aldrig kan uttala, för i princip har dessa år aldrig funnits. Åtminstone inte planterat någon fikonpalm i mitt inre.

Jag har studerat det där med förtjockningsmedel och kommit fram till att jag borde försöka sluta efterlikna det där satans Pektinet. Jag borde istället bli en viktväktande nattsmugglare, som levererar kryddor till avlägsna byar. Imorgon ska jag åtminstone åka bräda till mitt oälskade gymnasium och förhoppningsvis inte ha matematik B. Om jag, mot förmodan haft det, när jag imorgon stapplar in i mitt livs mest avskydda byggnad, då begär jag prövningstillstånd, där mitt minne någon gång i framtiden kanske använts som ett vittnesmål. Sådana felaktiga vittnesmål kan inte få stå till svars för en framtid inom Komvux.

Så, om Komvux kommer och biter tag i det som under mina barndomsår fortfarande kunde kallas för en vänlig och oskyldig själ, då brinner jag hellre upp i rykande färsk frityrolja. Att klara dessa tre skolår i gymnasiet har varit lika påfrestande som tanken på att Frizl bor i min nattlampa. Tanken på att försöka ta sig igenom ytterligare några år i skolan just nu är alltså lika lockande som att för hand pressa det smöret jag tidigare pratade om, genom fyra tepåsar (dessa tepåsar nämndes även de i tidigare stycken).

Så, en sammanfattning av hur mitt liv är nu, är en blandning av misslyckande och tristess för alltid. Om vi vill, kan vi göra om jordgubbar till en metafor för tristess, och sammanfatta allt som "Strawberriefields forever". Då har jag nämnt en gammal Beatles-låt, och alltså fått något vettigt gjort, genom detta inlägg.

Smörpaketet var inoljat.

Dein Mond.




Av Månen - 10 maj 2011 01:10

När ögonlocken börjar ruttna, och grabbarna gått hem, då känner jag att det är dags för sömn. Projektarbete i all ära, men ska datorn glömma bort att spara ett arbete som tog fyra timmar, då tycker jag inte det är rättvist att mina ögon ska tvingas ruttna av sömn.


Annars fryser jag inte, trots att fönstret är öppet. Kanske betyder det att jag har en bra ämnesomsättning, eller att det är sommar. Under natten gick min säng sönder, och kanske beror det på att jag är alldeles för attraktiv och innehar en tysk, eller att jag är en dålig montör, som inte sätter ihop sängen korrekt. Men den gick att laga med silvertejp. Mina glasögon fällde en lyckotår.


Må hända är jag en dålig montör, men åtminstone en bra reparatör och charmör. Men även om jag lyckats charma denna tysk, och lyckats få denna tysk att städa chipssmulor från min säng, så är det inte tyskens fel att sängen gick sönder... Det är dåliga gängor till skruven.


Jag ska snart slå upp tältet, och önska att tysken kommer och campar i min nyligen silvertejpsreparerade säng. Jag behöver tysk värme för att klara dessa kyliga nätter med öppna fönster, och i detta fall menar jag inte tyskimporterad kolkraft. Desutom behöver jag tyskens chipssmuledammsugare, så att jag får en chipsfri tältplats. Fast tysken brukar ibland snubbla i min tältplats, och få massa chipssmulor i ögonen.


Jag önskar verkligen att jag kunde slicka dina ögonglober fria från allt snacks som fastnat där. Jag vill dessutom peta dig på pannan och äta dina fingrar. Adoptera dig, och låta dig växa upp på min egna campingplats. Jag lovar att i framtiden vara en duktig reparatör, och inte låta campingplatsen förfalla, så som jag lät den göra ikväll, om du lovar att för alltid chipsdammsuga min campingplats. Ty vi ska växa upp i samma tält!


PS: Jag har en blomma i mitt tält. Den ska vattnas var tredje dag, står det i min bok om trädgårdsskötsel. Det är en sån där gul blomma som ser ut som smör, och enligt min bok kallas för "smörblomma". Vilket löjligt namn!


Som sagt var, världen är inte rättvis. Ögon ruttnar, eller suger åt sig snacks. Vi synes!


/Småföretagaren, charmören, reparatören Månen.

Av Månen - 8 maj 2011 01:02

Jag försökte supa mig berusad på nattluften, men kompletterade det med hemmabryggt vin, som jag smög mig in på UNOs toalett för att smutta på. Vi var tre grabbar, som smuttade vin på handikapptoaletten. Vinet smakade ungefär som att tugga jäst och samtidigt äta ett ruttnande äpple som dessutom har dålig andedräkt. Jag misslyckades med berusningen totalt, och smög mig istället in på en uteservering. Där andades jag nattluft och såg människor traska förbi. Berusad lyckades jag ändå inte bli.

Så jag misslyckades med lördagens uppdrag. Det enda uppdraget man faktiskt har på lördagar. Att dricka sig kontaktbar för allmänheten. Istället kom jag tillbaka till min lägenhet, åt en Risifrutti och kysste aldrig min tyska fru god natt. Nu sover jag.

I min sömn finns det inte plats för annat än småfisk och ibland även fjärilslarver. Det är vad nattens drömmar får handla om. Hoppas att fjärilslarverna utvecklas till attraktiva tyska fruar, och att småfisken blir stora hästar, som man kan rida på. Då kan jag sniffa häst och flicka på UNOs toalett, istället för jäst spya med smak av äpple. Detta hemmabryggda vin kan nog vara något av det hemskaste mina smaklökar fått för sig att gå med på att svälja.

/Mond.

Av Månen - 6 maj 2011 18:04

Jag sitter och tuggar i mig snask framför datorn. Jag har ingen disciplin i kroppen. Snart ska jag äta mat.

Jag har glasögon. Snart ska jag laseropereras i ögat. Jag ska bli snygg.

Av Månen - 4 maj 2011 22:59

Jag funderar lite på hur det blir om man rakar sig på magen så mycket att man börjar se tarmen. Är det dåligt? Isåfall borde jag nog ringa någonting som kan kan ta hand om mig, för det gör lite ont.

Jag blir ganska tråkig av både körkort och allt prat om studenten, men jag försöker leva ändå. Ibland går det sämre, men ibland dricker jag god O'boy på balkongen, och njuter påskluft i näsborrarna. Jag känner att vuxendomen sliter i min redan sargade kropp, och utplånar varenda ögonhåla jag föddes med. Det är ett mysterium, det här. Kanske borde jag vila ut på något barnsjukhus, för att suga i mig sjuka barns själar...

Jag har fått jobb som krönikör på sistasidan för Dagens Nyheter. Det ska väl bli aningen intressant, antar jag, men jag har inga bra åsikter. Men tydligen heter min titel "Ledaren" i DN. Där är det tydligen viktigt att man har åsikter. Jag ska väl försöka hitta på någonting bra. Kanske kan jag skriva om Iraks dåliga infrastruktur, eller om klasskillnaderna mellan Rinkeby och New York.

Det här med jobb som krönikör tär på lederna, ska ni veta. Det är bara en liten del av vad vuxendomen gjort med mig... Gett mig jobb, tysk fru och körkort. Om man ser till intimiten jag kan uppleva med min tyska fru, så är vuxendomen positiv. Om jag ser till att jag faktiskt fick mitt körkort, så är vuxendomen positiv. Och om jag ser pengar jag får som Ledarskribent på DN, så är vuxendomen inte så farlig.

Fast som arton år, då har jag ansvar för efterblivna och de som är yngre än mig. Det är dåligt att ha en värld fylld av sjuttonåringar och yngre, som ligger under mitt ansvar. Det är vad den verkliga vuxendomen gör... Ger mig så mycket ansvar, att jag inte ens klarar av att äta min favoritsorbét med smak av torkad ananas.

Snart ska jag blöda i min höft. Det ska göra lite ont. Men jag behöver sårskorpor till mitt projektarbete i skolan.

/Ledarskribenten.




Av Månen - 2 maj 2011 23:49

Jag fryser för att det är natt, eller kanske beror det på min tatuering på högeraxeln. Förresten vet jag inte hur man har roligt alls längre. Det är underligt, men det får väl kvitta för ett tag. Likgiltighet är mitt bästa vapen mot mänskligheten och dess samhälle. Med likgiltighet kan jag ta mig igenom ett helt liv. Jag har slutat bry mig om saker helt, och jag har inga intressen alls.

Så om jag nu återupptar min gamla bloggverkstad, hur ska jag då sköta den utan produktivitet? För man kan inte vara produktiv när man är likgiltig. Jag kanske ska börja sörpla lingonmjölk dagarna i ända, för det är i alla fall någonting jag tycker om.

Så hur gör man för att hitta något intresse, när Spotify tvingar mig att dämpa det enda jag faktiskt intresserar mig för? Hur ska jag genomlida dagarna, utan att ens få lyssna på musik för att få varenda dag att passera? Hur ska jag någonsin bli studiemotiverad, om jag tvingas plinga mig skottskadad för att bedöva fågelkvittret på taket bredvid?

Svaret är att jag köper mig mer skivor, eller laddar ned musik... Men jag tycker att skivor är rätt dyrt. Jag äger redan ett stort antal skivor, och det är faktiskt fint att samla på sådana klenoder. De är faktiskt lika högt värderade som min samling av kärnkraftverk. Hittills har jag lyckats spara ihop till Tjernobyls östra port och en framtida anställd på Ringhals. Åtminstone en kvinna som går Natur och bor i Halland.

Så vad fick jag ut av detta blogginlägget? Att jag lyckats fylla ut min typiska gröna färg, med ytterligare lite svart text? Att jag lyckats hålla mig vaken under natten? Att jag fick ett tillfälle att känna mig kreativ?

Det är bra att ta sig tid till att kritisera vad man själv gjort. Med självkritik kan jag hålla mig inom ramarna för jantelagen. Och han den där Jante är rätt schysst, har jag hört...

Jag tänkte skriva Coca Cola här, för att öka antalet läsare. Jag tror att jag redan testat det här knepet, men jag har för mig att någon från Coca Cola kommer granska vad som skrivits om Coca Cola. Det är bra att öka läsarantalet.

PS: Idag har jag sovit. Det var kul.


Presentation

Omröstning

Idag ska jag göra en ny omröstning på bloggen. Är det en bra idé?
 Ja! Kanonbra, Månen!
 Nej. Sumpa den idén.
 Hmm. Detta är ju omröstningen..
 Lägg ned bloggskrället.
 Heja kommunisterna!

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards