Jag håller på att invänta en dag då all snorkling plötsligt blivit förbjuden.

Nej, det gör jag inte. Jag inväntar min morgondag, och morgondagen kan tyvärr inte börja, förrän jag laddat ned Blurs discography. Detta tar dock en stund, men den är livsviktig, för jag måste ha nytt material på min nya mp3. Som hjälpredskap för denna eviga väntan, har jag några fruktkarameller och The Eels i bakgrunden.

Min morgondag börjar redan klockan 09:00 imorgon, med en gräsmatta som ska klippas. Om jag vore en gräshoppa skulle jag ha vassa gafflar som armar, så att jag åtminstone fyllde en funktion som gräshoppa. Då skulle jag kunna klippa många gräsmattor, bara genom att hoppa runt och vara lycklig på precis det gräshoppiga viset jag alltid velat vara lycklig. Och dessutom får jag en anledning att hoppa. Ja, man heter ju inte gräshoppa utan orsak.

Efter mina drömmar om en nästintill osynlig varelse i den gröna vegetationen, då jag klippt alla strån som tänkas kan, då ska jag unna mig ett kallt glas mjölk, för att sedan packa mina silikonbröst med diverse saker som jag kan tänkas få plats med i mina implantat. Sedan ska jag även packa en väska, för jag har redan nu räknat ut att de lite plastigare delarna av min kropp inte kan bära en hel Göteborgsvistelses packning. Speciellt inte om denna Göteborgsvistelse pågår under fem dagar, och måste inkludera både partyskjorta och en säng, utifall att jag träffar på min rara flickvän där ute i Göteborg (förlåt för mitt ytterst snuskiga tankesätt, och ännu mer förlåt för att jag i och med denna parantes poängterar just detta). Ja, partyskjortan ska med inte främst för att jag räknar med ett propert återseende av min gamla tysk, utan för att jag ska på en mycket omtalat krog. Sticky Fingers heter denna.

Sängen ska med för att jag ska starta en tysk kolkraftsanläggning, eller ja... Åtminstone producera värme.

Oj, jag funderar på hur vuxen en man kan bli, om man någon gång i sitt liv erkänner att man sysslar med något så smutsigt som tysk kolkraft. Kanske är inte Twister den glass som rekommenderas för mig längre. Det är tydligen en barnglass, har jag hört.

Annars så sover jag, eller åtminstone borde jag det. Men det hela började med en komplett samling av Blurs skivor, som ännu inte laddats ned. Därför kan jag fylla ut detta inlägg med det pladder jag anses vara lämpligt. Kanske kan jag berätta att jag spenderat många dagar i grannlandet, med min tyska kolkraft. Där drack vi en del sånt där farligt som man blir snurrig i huvudet av, och ibland snurrade jag till ordentligt, vilket universum gav mig bevis på.

Jag fick en ordentlig käftsmäll av den där rackaren, men det är väl smällar man får ta. Ja, och min beräknade budget var inte längre en budget att räkna med. Jävla universum.

Låt ditt smör pulsera i din pulsåder, kära smörblomma.

/Askall No-Minder.

Ett laktosfritt liv skulle vara ett tråkigt liv, och dyslektiker borde aldrig ens få nudda ett universitet. Inte om man särskriver heller.