Direktlänk till inlägg 24 augusti 2012

Att krascha en bil i 120 km/h och få gratis taxi hem.

Av Månen - 24 augusti 2012 16:54

Ohoj, kamrater! I förrgår, ungefär 02:00 på natten, hände något av det fräsigaste min lite halvvuxna pojkkropp någonsin varit med om. Jag var som vanligt ute och tog min nattliga springtur klockan 01:00, och körde då till Skutberget för att uppleva knappt synliga rötter och stenar, och för att ta mig djupt in i skogen. Jag sprang 5 kilometer och tänkte sedan ta mig ett dopp, men istället glufsade jag i mig proteinshakes för fulla muggar. Min proteinshake består av en jävla massa ägg, blandat med en jävla massa mjölk och lite salt.

När vi glatt glufsat i oss lite proteiner (jag och min vän Seba), skulle vi köra hem Vita Pärlan för att möjligen äta lite rostade kastanjer och kolla på en säsong av Rederiet. Så vi körde ut min kära Volvo 940 på vägen, för att testa lite farter, så som jag alltid gör. Och så var det ju också så att vi skulle hem, och om man vill hem vill man gärna hem fort. Så vi drog runt på E-18 i en fart av ungefär 150 km/h och roade oss lite av en småmysig fart som jag brukar hålla på motorvägar. Seba hade nedfällt säte, för han ville småmysa lite mer än jag i mina småmysiga farter. Sedan fick han tanken att "Hm, Månen kanske krockar ändå". Då fällde han upp stolen i en sittande position, och hade det alltså inte längre lika småmysigt som tidigare.

Lite senare kom det en kurva, och i kurvor har jag som reflex att alltid sänka farten en aning genom att släppa gasen en aning. Men en fart av 120 km/h räckte tydligen inte för att Vita Pärlan skulle hålla sig i skinnet, och så fanns det ganska mycket vatten på vägen, så vi fick en rätt häftig sladd i denna kurvan. "Häftigt", tänkte jag, samtidigt som jag hojtade: VILKEN JÄVLA SLADD! Med däck på cirka en millimeter lyckades jag ändå inte hålla Vita Pärlan i schack, och efter ungefär 30 meters sladd bumpade jag in en aning med bakdelen i räcket på motorvägens omkörningsfil, tappade kontrollen en aning, bumpade in med fronten i samma räcke och bytte sedan riktning för att fronten lustigt nog skulle rikta in sig på nästa vägräcke, på andra sidan motorvägen. Vi kraschade in i detta räcke nästan med fronten först, och sedan vred sig bilen 180 grader.

Jag har nog aldrig kännt en så frän adrenalinkick i mitt liv, och vi slutade inte skratta trots att vi pratade med SOS, för såna här upplevelser betalar många människor säkert multum för att uppleva. Sedan dök det upp en polis, en brandbil och två ambulanser, trots att jag bara begärt bärgning av SOS. Jag visste nämligen inte något nummer till en bärgare, så jag tänkte att SOS fungerade som någon slags nummerupplysning. Bärgaren kom dock lite senare, och den snälla brandkåren hjälpte till att städa upp motorvägen från diverse backspeglar, kofångare, förgasare och gummistövlar samt övrig utrustning man placerar innnför motorhuven på en Volvo 940.

Efter detta behövde jag och min vän en taxi, tänkte vi, eller så hade vi fått promenera hem. Då kom Statens taxi-bolag, med "Ambulansen" som alias, till undsättning och frågade om vi skulle till sjukhuset. "Till sjukhuset?", tänkte jag. Jag bor ju på Långgatan i Herrhagen. Som tur är har Staten två taxibolag, så några professionella taxichaufförer med yrkeschaufförstiteln Polis körde hem oss. Jag tackade och bugade för dessa ypperligt trevliga taxichaufförer, kom hem till lägenheten och tänkte att "Det här var ju ganska kul! Detta ska bli min nya onsdagssysselsättning. Nattliga springturer kan slänga sig i väggen". Och så somnade jag med ett leende på läpparna.

/Nagg-Leif.

 
 
Malin

Malin

26 augusti 2012 12:21

Det här låter som en riktig saga. Hade du varit en främling hade jag tänkt att den var för cool för att vara sann. Nästa gång jag åker till dig besöker vi Skutberget!

http://maleneriksson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Månen - 16 januari 2015 22:19

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Av Månen - 14 januari 2015 00:02

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Av Månen - 5 januari 2015 19:05

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av Månen - 1 november 2014 23:05

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Av Månen - 28 augusti 2014 21:07

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...

Presentation

Omröstning

Idag ska jag göra en ny omröstning på bloggen. Är det en bra idé?
 Ja! Kanonbra, Månen!
 Nej. Sumpa den idén.
 Hmm. Detta är ju omröstningen..
 Lägg ned bloggskrället.
 Heja kommunisterna!

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards