Så kom det ytterligare en period då jag inte haft fantasi nog för att trycka några ord på mitt tangentbord, och sedan publicera det i min blogg.

Jag har traskat i berg och sådant, för jag är en fjällsnubbe nu. Jag kastar om mitt liv lite som om det låg i en burk gjord av kastanjträ. Jag tar beslut då och då, och får för mig att livet är trevligare än vad det egentligen är. Allting är egentligen bara ett tidsfördriv. Och då menar jag inte bara tidsfördriv, som till exempel att snurra en penna mellan fingrarna, utan att det mesta är ett tidsfördriv.

Och det egentliga syftet med livet verkar gå ut på att ha ett tidsfördriv, om det så är permanent eller tillfälligt. Det jag gör nu är bara att skapa ett tidsfördriv. Ni som läser det är antagligen inte heller särskilt roade av detta tidsfördriv, eftersom denna text är ett ganska tråkigt tidsfördriv för er, eftersom detta är ganska tråkig läsning. Jag tror att mina texter blir bättre om jag är glad.

Egentligen borde jag vara gladare. Jag håller på att planera mitt 20-årskalas med discotema. Inte egentligen för att jag är en discosnubbe, utan mer för att jag inte är det. Kanske är jag även sentimental, och tycker att det mesta var bättre förr, vilket ger mitt discokalas ytterligare en twist. Temat är nämligen lågstadiedisco.

Och idén om detta kalas kanske är festlig i sig, men bakom står nog något mer än att bara fjanta runt och käka Banana skids. Idén bakom kalaset bygger på min sentimentalitet. För allt var nog bättre förr, eftersom det är svårare att vara lycklig ju längre in i livet man kommer.

Under helgen som passerat hade min mor sitt kalas. Mina lärare ansåg mig vara en frisk fläkt... Då. Den de minns. Vad de hade på min mors kalas att göra är en annan femma.

Nu ska jag sluta beté mig som om jag hade granatäpplen i bihålorna och tyst för mig själv säga "grattis på födelsedagen, snart, Klas" och gömma mig bakom en tegelstensvägg som framstår som just den "friska fläkt" jag förväntas vara. Jag vet dock inte hur förväntningarna runt mitt jag ser ut idag.