Jo, jag tänkte bara skriva lite om varför min frånvaro lyser tydligare än polstjärnan (som faktiskt inte ens lyser så tydligt. Polstjärnan är inte den klaraste stjärnan på himlavarvet, och är därför en riktig jäkel att försöka navigera med. Studerar man dock ut en vinkel från Karlavagnen och drar ett streck därifrån, kan man hitta denna stjärna som de flesta tror lyser tydligt).

Varför jag inte närvarar varje dag vid mitt dagliga bloggande, är för att jag är ute i skogen och traskar, samt lär barn att åka skidor. Egentligen är det ganska dåligt med skog där jag traskar, eftersom miljön där jag traskar kallas "kalfjäll", men om vi nu bortser detta faktum, slipper jag skriva "skoglös skog", och därför kan jag bara skriva skog. När jag är ute i dessa "skogar" köper jag renblod av människor som gillar renar. Samer heter dessa människor. Man skulle kunna kalla dem för "rengillare", men jag föredrar att kalla dem samer.

Eftersom jag så länge velat bli scout, men blev för gammal för originalscouterna, bestämde jag ju mig för längesedan för att studera skogsalv. Så nu läser jag skogsalvsprogrammet, och därför tog vi en buss till Grövelsjön. Grövelsjön, tänker ni, och tänker att jag studerar till sjöjungfru. Nej, sjön var frusen, så man kunde åka spark på den.

Apropå spark, så är sparken ingenting man kan få på en praktikplats, om man inte missköter sig ordentligt. Jag har varken misskött mig eller fått sparken från min praktikplats, men tänkte komma till vad jag skulle komma till. Jag praktiserar just nu på HEMLIGT STÄLLE, vilket är en ypperlig skidanläggning för både sjöjungfruar och skogsalver, samt barnfamiljer och pensionärer. Är man någonstans däremellan, till exempel sjöfamilj, skogsbarn, fisk med spetsiga öron eller barnpensionär (även kallat tonåring eller barnlös kvinna/man) är denna anläggning kanske inte helt latjo lajban. Man kan nämligen varken dricka strårom eller dra en lina kokain för att mildra sin bihåleinflammation där.

På praktikplatsen äter jag wienerbröd, hyr ut skidor och sparkar barn i ögonhålorna om de åker skidor fel. Om de åker skidor rätt får de vänskap i utbyte mot pengar.

Idag var det helt gratis att synas i rampljuset, stod det när jag loggade in på min blogg. Hur kommer det sig då att jag varit försvunnen så länge? Eller ges man bara denna möjlighet om man suddats ut en längre period, och sedan gör en comeback som heter duga?

Så vad är då anledningen till min frånvaro? Är jag ute och cyklar alldeles för mycket, eller kanske beror det på att jag numera bor i en liten stuga på Hovfjället och inte har internet? Om man tar bort cykeln och sätter dit lite skidor och några barn, så är båda svaren rätt svar. Jag glider runt likt en filatelist som skådat Värnamofrimärkena under sulan på en pojke som precis gick på bussen till Skövde och försvann. För er som inte är tillräckligt bildade för att veta vad Värnamofrimärkena är för någonting, ger jag er här en länk, som reder ut alla funderingar ni nu må ha. http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rnamofrim%C3%A4rkena 

Vad mer kan skrivas? Jag är trött och ställer in kundbindningar åt skidor. En sådan grej säger man om man är trött. Så trött var jag inte idag. Ibland snubblar jag eller halkar, men då brukar jag gå till receptionen och viska till receptionisten att jag snubblat. Om jag halkat, så viskar jag istället att jag halkat. Ibland pratar jag med norska barn som ska till sina farfarar. Inte ofta man säger farfar i plural. Barn är trevliga, tycker jag.

PS: Denna filatelistliknelse är alltså jag, som skuttar runt på skidor med en massa barn som vill att jag lär dem att åka skidor. Och just idag var jag glad för att hamna i rampljuset gratis. Jag har aldrig varit där. Tack!