Solen

4 februari 2014 16:07

Hej Månen, Solen här!

Ditt inlägg var aningen upprörande! Aningen dramatisk är du ju, det kan jag inte riktigt säga att du är en (jag citerar) "21-årig fjortis". Skulle vilja påstå att jag känner en hel del fjortisar, och ingen av dem är lika djupa som du. Och jag skojar inte. Jag menar inte att du är förjävla (ursäkta franskan) djup, utan att de fjortisar som jag känner är riktigt ytliga, och du låter inte så hemskt ytlig. Jag har inte sett ett ända modetips eller hur man lägger den perfekta eyelinern på din blogg hittills. Om du dock började med något sådant kanske du kunde locka till dig lite fjortiskompisar som hjälper dig att känna dig bättre, med några kortfattade, trevliga kommentarer. Dock har aldrig fjortisar varit de bästa vänner. Fjortonåriga flickor utan bröst och killar som längtar efter brösthår är inget att ha om man är 21 år, det lovar jag dej, om du inte möjligen har pedofilistiska drag.

Om vi sammanfattar det hela skulle det bli ungefär såhär: Du är BRA som du är Månen, jag lovar. Men det låter tråkigt och jag har ingen aning om hur du faktiskt ser ut (antar att den fina lilla bilden inte är på dig) och om du är skitful och jag säger så ljuger jag, och det vill jag inte göra, då hamnar man i Helvetet eller blir en mask, beroende på religon.

Om man sammanfattar min sammanfattning som blev ordentligt lång: Du suger i alla fall inte!

Puss & kräm
Solen

Månen

4 februari 2014 20:30

Det här var roande läsning. Jag förstår inte att du orkar kommentera med ett ton text, men det glädjer mig.

Jag vill inte direkt påstå att jag är djup, men eftersom mina senaste inlägg haft en touch av depression, ber jag om ursäkt för mitt beteende och hoppas att du inte fortsätter tycka att jag är djup.

Jag vet inte vart du plötsligt kom ifrån, kära sol, men det är inte meningen att någon ska ta mig på allvar. Jag har aldrig varit med om att någon tar mig på allvar. Jag börjar känna mig underlig av detta allvar.

Nej, det är inte jag på bilden. Det är en framtidsbild av hur jag ville se ut som fjortonåring. Nu är jag sju år äldre, och ser fortfarande inte ut så.

Jag har kinesögon, annars kanske Sveriges vanligaste utseende.

Vem är du egentligen?

/Månen.

Månen

4 februari 2014 20:38

Är du samma Sol som kommenterat innan? För i en tidigare kommentar skriver du "jag fick till och med reda på vem du var, myohmy", men i dagens kommentar skrev du "jag har ingen aning om hur du faktiskt ser ut".

Bestäm dig. Vet du vem jag är?

Solen

4 februari 2014 22:39

Hej Månen, Solen här

Visst är jag samma Sol som i det tidigare inlägget, så låt mig förklara mig.

Att veta vem någon är måste inte nödvändigtvis betyda att man vet hur personen i fråga. Ex. Det finns en person som heter Carl Nilsson, alias Calle, som sitter framför mig på en kurs. Calle räcker alltid upp handen på de enklaste frågorna, och får alltid ordet. Varje gång han får ordet inleder han svaret med "Okej". "Calle, kan du svara, "Okej, Gustav Vasa.." "Ja, Calle" "okej, hans första...". Dock har jag aldrig fått mer än en skymt av honom, och kan inte direkt beskriva hans utseende, men jag vet ändå vem det är, så fort någon nämner det där okejet.

Jag har alltså, genom att studera några av dina texter, tagit reda på ungefär vem du är, men jag vet inte hur du ser ut. Utseende har inget med saken att göra. Att tro det var nästa lite ytligt av dig.

Puss&kräm
Solen

Månen

4 februari 2014 23:05

Jaha, ja, det förklarar en del. Jag vet, jag är ytlig av mig. Men jag blev orolig, eftersom jag strävar efter anonymitet. Sedan mina föräldrar fick för sig att läsa min blogg är jag jävligt försiktig med det där att folk ska snoka sig in på min blogg.

Jag skriver inte texterna för att bevisa för andra hur duktig jag är. Jag skriver dem för att jag känner att jag har ett behov av att skriva saker ibland.

Egentligen är jag mest rädd för att mitt riktiga liv ska få veta om den här bloggen, inte tvärtom. Fast det är en aning paradoxalt.

Men jag ska förklara: Om du läser den här bloggen, är du beredd på att få reda på vem jag är. Om du bara känner mig, och får reda på att jag har en blogg, kanske bloggen avslöjar för mycket om vem jag är.

Jag är rädd att folk i mitt riktiga liv upplever mig som en aning skruvad. Det här är också ytligt och ynkligt.

Summan av kardemumman: Bloggen är min hemlighet, men jag är inte bloggens hemlighet.

PS: Månen är en pseudonym.

/Hemlighetsmakaren Månen.