Idag tänkte jag nämna någonting jag aldrig tidigare nämnt, tror jag.

Igår hade jag en mycket underlig dag. Jag arbetade en hel dag utan att kunna tänka riktigt ordentligt, sedan kom jag hem och åt lite pasta med pesto. Sedan kom ett samtal som jag nästan väntat mig, vilket fick mig ur balans mer än vad jag själv kunde ana. Helt plötsligt grät jag mer än jag gjort sedan jag föddes.

Det underliga i det här är att jag samma kväll var bjuden till en väldigt homosexuell man på middag. Jag tryckte in mina tårar i hjärnan igen, och åt lax och drack champagne med denna människa som hade glittrande mattor och som jobbade som egenföretagande florist. Han hade en väldigt flott  och stor lägenhet, och anledningen till att jag råkat hamna på middag hos en man som denna, är för att jag en gång för längesedan hoppade ned i en container för att hjälpa honom med en grej. Han hade nämligen råkat lägga sin plånbok i sin plastpåse, sedan slängt plastpåsen i en väldigt djup container. 

Så här satt jag med en helt främmande väldigt homosexuell människa (det är underligt förresten att man kan vara väldigt homosexuell, men just denna mannen var det, det är alltså ingenting jag hittar på eller försöker göra till en skojig överdrift) och pratade lite om allt kring himmel och snören, och helt plötsligt efter lite hjälp av champagne och andra drycker, grät jag likt en spansk varulv i dagsljuset - Mitt i denna mannens famn.

Det underliga är att jag varken känner den här mannen, eller själv är homosexuell. Jag bara grät hemma hos en kille som höll om mig. Det är något av den underligaste erfarenheten jag fått i mitt liv.

Han var från Danmark, men bor i Oslo. Vi pratade om fjäll och plånbokshistorien. 

Det var en uppdatering från en Måne som försöker vara skojig, fast ändå gråter jag när jag skriver det här. Det som hänt mig är lite av en personlig tragedi, men jag undviker helst att ta upp vad som hänt. Utan att avslöja för mycket om vad som hänt mig, kanske jag kan säga att jag blivit singel och att jag är enormt ensam i Oslo.

Det jag nämnt i detta inlägg, som jag aldrig nämnt i tidigare inlägg, är det där med att jag gråter. Jag gör tydligen sådant ibland. Underligt, kanske man kan tänka. Jag hävdade ju alldeles nyss att jag är heterosexuell...

/Månen.

 

Solen

12 juli 2014 03:07

Hej Månen, Solen här!

Det var ett tag sedan jag formulerade en kommentar, men nu har jag satt mig ner för att göra det.

Först och främst; PESTO!

2; Det är synd om dig, det här med gråtandes och allt, men ibland hjälper det. Vet du vad? Ät lite såndär glass med både vanilj, jordgubb och päronsmak (du vet vilken jag menar) drick lite tequila, bränn några foton och samla några vänner för att genomföra en ritual med rensande rökelser och oxblod. Allt kommer bli okej.

3; visst är väldigt homosexuella män bäst på att trösta?

Solen

Månen

19 juli 2014 18:48

1. Pesto är faktiskt min favoritingrediens i alla olika former av mat. Underligt, men både du och jag vet att pesto är bra för själen.

2. Du mystiska främling gör mycket för mig. Jag vet faktiskt vilken glass du menar, dessvärre har vuxendomen gjort mig till en gourmét. Jag föredrar pistageglass nu för tiden.

Mina vänner är mycket bra vänner. Vänner är ett bra förslag!

Ritualer är jag faktiskt ganska duktig på. För två år sedan gjorde jag en ritual av ett byte av mina vindrutetorkare. Någon form av farvälritual, där jag sandpapprade ett fotografi av en frukt och tejpade det runt en av vindrutetorkarna. Som en gest för att vindrutetorkare inte växer på träd eller i sand. Därefter cyklade jag tre varv runt min bil och blinkade några gånger med helljuset.

3. Den mannen var en väldigt bra man. Det underliga var att han var en främling. Jo då, visst verkar han bra på det.

4. Tack!

/Månen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...