Det var tamejfan en elak liten fågeljävel, hojtade den något lättskrämda jägaren när en liten gråsparv flugit in i ögongloben på denna stackars man. Åtta timmar senare låg han på Luleås akutmottagnings väntrum, där människor med småfåglar i ögonen till slut hamnat. Just att det tog åtta timmar beror på att jägare ofta bor långt ute i skogarna, och det gjorde visst den här mannen också. Åke hette han, om man kollar hans finska pass. Men Åke är inte det minsta finsk, men han hamnade på kant med den norrländska byråkratin, då en illvillig byråkrat råkat förälska sig i Åkes fru. Som hämnd för att Åke råkat gifta sig med sin fru, hade denna pappersvändare ändrat Åkes medborgarskap i smyg. Detta hade Åke fått reda på först fyra år senare, då han en junidag bestämt sig för att skaffa sig nytt pass, men blivit hänvisad till den finska ambassaden av det svenska polisväsendet.

Men nu är det inte den olyckliga lilla historien om Åkes omedvetna medborgarskap den här historien ska handla om, utan om hur ont Åke faktiskt fick av det lilla kirurgiska ingrepp som krävs för att karva loss en gråsparv ur ett öga. Det hela började då Åke försökt förklara att han hade en gråsparv i ögat, vilket för de flesta människor borde synas ganska tydligt, men eftersom läkare Edmundsson själv hade grå starr både såg han dåligt och refererade till sin egen sjukdom. Så Åke blev hemskickad, eftersom grå starr inte är någonting som behöver behandlas akut.

Eftersom Åke inte är mannen som käftar emot, tog han tacksamt emot informationsbroschyren om Arvidsjaurs vårdcentral. Därefter tog han sin fru Gunilla i handen och bad henne köra hem. Det som kanske kan ses som lite underligt, är att Åke inte gjorde det då han åkte till akuten. Men en del män är helt enkelt för stolta för att låta frugan köra, bara för att man har en fågel i ögat.

Efter en ganska sömnlös natt, vilket är fullt förståeligt i Åkes situation, ringde han vårdcentralen precis klockan 08.00 Där svarade någon som tydligen hette Anja.

-Vårdcentralen, det är Anja du pratar med.
-Mitt namn är Åke. Jag har hört att ni kan upptäcka grå starr. Har ni möjligtvis de rätta instrumenten för något som inte är grå starr, utan gråsparv i ögat?
-Det låter som att du borde åka till akuten. Småfåglar i ögat kan innebära en stor infektionsrisk, så jag rekommenderar att du så fort som möjligt sköljer ögat med till exempel handdesinfektion.
-Handdesinfektion? Ska inte det användas på händer?
-Jag vet inte. Jag gissar bara att det är mer sånt där bakteriedödande tjafs i handdesinfektion, och jag vet att småfåglar bär med sig rätt många av de där små rackarna som kallas bakterier.
-Hur kan du gissa? Är inte du utbildad inom sjukvård?
-Nej. Det är jag inte.
-Vad är du då?
-Utbildad.
-Du var jävlaremej en besvärlig kvinna. Vad fan är du utbildad i då?
-Fältbiologi.
-Men då borde du ju veta något om småfåglar?
-Ja, det stämmer. Stick över så kan jag se om jag kan få ut din fågel.
-Det var då ett jävla besvär för en liten fågel, men så får det väl bli.

Så slängde Åke telefonluren i den välpolerade dörrknoppen till vardagsrummet, drog på sig pölsmössan och sprang ut till sin Volvo 940.
Nu jävlar ska den här fågeln ut, tänkte Åke, när han halvvägs mot vårdcentralen tagit en paus vid korvmojen intill vägen. När rödbetssalladen rann längst hans mungipa, aktiverades hans känsel igen, och han insåg plötsligt att han faktiskt hade jävligt ont. Han snubblade fram mot Volvon i en rasande fart och rivstartade motorn för att bli av med den där förbannade fågeln.

Bilvägen mot Arvidsjaur var lång, tråkig och smärtsam. Så Åke bestämde sig för att lyssna på lite radio. På radion spelades det något svårförståeligt spel, där man skulle gissa vilka kläder Napoleon haft i sin garderob och varje gång någon ringde in och sa till exempel ”jeans”, vilket var fel svar, skickade radiostationen elaka e-mail tillbaka. Där stod det ”du är dålig på att gissa, din matglada, tunnhåriga trärobot”.  Om man gissade rätt däremot, kunde man vinna ett plastikkirurgiskt ingrepp på valfri kroppsdel. 

Eftersom Åke antog att han antagligen behövde plastikkirurgi efter att ha låtit en fältbiolog lirka ut en fågel ur hans öga, ringde han till radiostationen och sa ”en sån där napoleonhatt, kanske”. Åke fick reda på att han vunnit, och ett leende sträckte sig över hans läppar. Den sista milen till Arvidsjaur kändes faktiskt riktigt enkel med ett så tacksamt besked från en så trevlig radiostation, tänkte Åke.

Väl framme skakade han hand med Anja, som tog fram sin fjärilshåv, vilket hon endast gjorde för att skryta om att den var Europagodkänd, det vill säga kvalitetsstämplad med märkningen CE. Sedan lade hon undan fjärilshåven och tog fram sin småfågelpincett, som dessvärre saknade CE-märkningen. Det här var en lite större pincett, egentligen anpassad för att lirka ut småfåglar ur fågelholkar som människor egentligen byggt för mindre småfåglar än vanliga småfåglar.

-Det här kommer göra lite ont, sa Anja.
-Jävlar också. Men bänd loss den där förbenade kvittraren fort som fasen.
-Alright, svarade Anja med ett lurigt leende.

Den smärtan som Åke kände under detta ingrepp var egentligen det den här historien skulle handla om, men eftersom den smärtan är bortom all rimlig form av beskrivning genom ord, måste jag dessvärre avsluta historien här. Vi kan väl säga att Åke hade ont, och att radiostationen höll sitt löfte om plastikkirurgi.

* Åke är idag femtioett år och helt återställd. Endast en småfågel kom till skada då jag skrev den här historien.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...