Senaste inläggen

Av Månen - 23 april 2013 23:17

Det kom lite som en chock för mig, men helt plötsligt har jag börjat lyssna på radio. Det mest mystiska är att jag lyssnar på ett program som handlar om en kille som analyserar hip hop från det förgångna... med någon konstig småländsk dialekt. Jag har i princip aldrig tyckt om hip hop, och inte heller haft någon direkt förkärlek för småländska. Han kan dessutom vara från Blekinge eller någon annan sydlig trakt i Sverige, för han har en ganska klurig dialekt att analysera. Men just sättet han pratar på får mig att riktigt mysa i bilen, när jag kör bil nattetid. Detta program sänds nämligen på söndagnätter, har jag lyckats uppfatta, just för att jag ofta kör bil på söndagkvällar.

Just precis i detta nu lyssnar jag faktiskt också på radio, men radioprogrammets namn får mig att skämmas, så jag tänker inte nämna vad radioprogrammet heter. Det är underligt, för jag har varit lite av en radiofob, och ansett att radio bara lyfter fram kommersiell tramsmusik och att radiopratare bara pratar om hur man har rätt mängd hårgelé i kallufsen för att se tuff ut. Inte minst trodde jag aldrig att ett program som handlar om hip hop från 1995 och bakåt skulle intressera mig.

Nog pratat om radio och dess biverkningar, nu tänkte jag nämligen prata om den typiska svensken. Jag läste nämligen på en bild på Facebook gällande den typiska svensken. Det enda jag egentligen tycker stämmer är att svenskar stirrar mycket.

Den typiska svensken för mig är en klurig, ful och blond person som inte är intresserad av annat än att vara dryg mot andra människor. Den typiska svensken äter inte heller lustiga saker från utlandet, eller tycker ens att utlandet är en spännande plats. Utlandet är för mig väldigt spännande.

Då tänker du att utlandet är en väldigt bred sak att säga. Med utlandet kan jag till exempel mena Kazakstan eller Nordkorea. Båda dessa platser verkar intressanta, och går därför under kategorin "det intressanta utlandet" för mig.

Det var nog allt för idag.

Av Månen - 31 mars 2013 17:06

Förr kunde jag lyssna på musik. Idag kan jag inte det. Även idag ligger jag ned och skriver detta inlägg.

Förr lyssnade jag på låtar ungefär 133 gånger innan jag tröttnade på dem, men idag äter jag musik som om det vore strössel på min pasta carbonara. Det är sorgligt att bli så gammal att ingenting intresserar längre. Att jag har blivit en musiksväljare som för ofta anar ugglor i mossen, och biter katten i svansen för att köra vidare. Att leta efter ny musik, för att kunna lyssna på låten 10 gånger är en tidsödslande sysselsättning, men någonting som måste göras för att mata min hjärna med nyttigheter. Annars är livet kul (ett skämt).

/Månen.

Av Månen - 30 mars 2013 14:50

Idag ligger jag ned och skriver mitt inlägg. Det brukar jag inte göra, men jag gick inte och lade mig förrän solen hade gått upp. Nu tycker ni säkert att jag är häftig, men om man sover dåligt blir man också trött. Idag är jag trött. Det är påskafton och jag är för trött för att stå. Så kan det gå.

Idag behöver jag inte skriva mitt inlägg på ett Word-dokument, i alla fall. Jag har nämligen ett stabilt internet, på grund av att  jag varit i Stockholm, och om man varit där sitter det kvar lite internet i kroppen för resten av livet. Det var en intressant stockholmsresa. Jag stoppade in tandpetare genom näsan. Om man vänder på en näsa ser det ut som ett berg. Jag ska till Kebnekaise nästa vecka.

/Månen.

Av Månen - 12 mars 2013 00:02

Här sitter jag och reflekterar kring min livssituation, precis som jag alltid gör. Idag är inte en vanlig dag, för jag var med i nationell TV. Att vara med i nationell TV har jag bara varit en gång tidigare, men då gjorde jag bort mig. Idag såg jag bara vilsen ut. Det känns tryggt att förbättra meriterna för min framtida karriär som skådis.

 Här är en bild på mig från dokumentärserien "Tjuvar som betér sig som rovdjur". Jag är tydligen en tjuv, men ingen annan nyponsoppa fanns ju tillgänglig...


Dessutom valde en klasskamrat att hoppa av min utbildning idag. Samtidigt tog hon bort alla klasskamrater på Facebook. Att radera någon från Facebook betyder att man inte är vänner längre. Hon vill nog inte prata med oss längre, misstänkte jag. Detta gör henne då till min första officiella ovän. Det betyder att jag inte ens hjälper henne om hon behöver en njurtransplantation och jag har en njure över.

Imorgon ska jag faktiskt förbereda någonting som kanske kan liknas vid en njurtransplantation. Jag ska förbereda mig för att radera ut ett stycke tarm som placerat sig lite fel ovanför min penis. Att säga "penis" på en blogg är en hemsk grej att göra. Jag har alltid varit så försiktig vad det gäller det där med att säga könsord på internet, men nu drog jag till med ett ord som knappt en indisk vilding skulle våga snyta ögongloben med. Förlåt, men det är sådant som händer...

I alla fall, denna lustiga åkomma har jag tidigare nämnt, men imorgon ska den diskuteras. Jag ska diskutera sprucken muskulatur, en tarm som kommit vilse och så ska doktorn kanske rycka lite i mitt könsorgan för att studera flexibilitet, arbetskraftighet och vilken bergart den tillhör.

Nu har jag verkligen flippat ur. Att påstå att en doktor skulle studera mina möjligheter för hur min manliga utbuktning bäst utför sitt arbete, är ungefär som att hävda att man en gång åt en stark sås, fast egentligen åt man Heinz Chilisås. Att dessutom påstå att ett organ har en arbetsuppgift är bara skrytsamt och vedervärdigt. För det tredje: Att påstå att detta stycke kött skulle vara tillräckligt hårt för att vara en bergart, stämmer ungefär lika mycket som att blåbär och juice är samma frukt, bara för att båda är bär.

Jag har dessvärre blivit allt mer öppen vad det gäller att skämta om snusk och samlevnad. Jag ber om ursäkt för detta. Vi fortsätter med någonting helt annat...

För några veckor sedan drog jag ut på en nio mil lång längdskidstur, men jag blev rätt så uttråkad, så jag slängde i mig lite blåbärssoppa då och då. Ibland ropade folk att jag var duktig och att jag bara hade åtta mil kvar. Att bara ha åtta mil kvar är ungefär lika tråkigt som frukten squash. Man tror att det är en fartfylld racketsport, så är det egentligen en dålig gurkimitation. Efter elva timmar och sex minuter med denna tråkiga frukt, var jag i Mora. Det var ganska bekvämt att inte behöva åka längdskidor längre då.

En grej som jag tänkte att jag behövde efter nio mil i längdspåren, det var järn. Då menar jag inte järn som i sprit, även om det faktiskt konsumerades efteråt, och inte heller järn som i rustningar som medeltidsjäklarna skuttade runt i och slog ned prinsessor med. Nej, med järn menar jag sådant järn som ingår i en god och varierad kost. Och vad är då inte bättre än renblodspannkakor?

Så för ungefär en vecka sedan stekte jag upp ett gäng av dessa läckerbitar och hade renblodspannkaksfest med mina vänner. Det var ett ståtligt arrangemang med diverse olika sylter och drycker som gjorde det lättare för oss gossar (samt en flicka) att smörja vårt krås och riktigt frossa i det som för längesedan cirkulerat runt i blodomloppet på en ren ren.


/Snubben snusk snubblade snett i snabeln.

Av Månen - 26 februari 2013 23:26

Jo, jag tänkte bara skriva lite om varför min frånvaro lyser tydligare än polstjärnan (som faktiskt inte ens lyser så tydligt. Polstjärnan är inte den klaraste stjärnan på himlavarvet, och är därför en riktig jäkel att försöka navigera med. Studerar man dock ut en vinkel från Karlavagnen och drar ett streck därifrån, kan man hitta denna stjärna som de flesta tror lyser tydligt).


Varför jag inte närvarar varje dag vid mitt dagliga bloggande, är för att jag är ute i skogen och traskar, samt lär barn att åka skidor. Egentligen är det ganska dåligt med skog där jag traskar, eftersom miljön där jag traskar kallas "kalfjäll", men om vi nu bortser detta faktum, slipper jag skriva "skoglös skog", och därför kan jag bara skriva skog. När jag är ute i dessa "skogar" köper jag renblod av människor som gillar renar. Samer heter dessa människor. Man skulle kunna kalla dem för "rengillare", men jag föredrar att kalla dem samer.


Eftersom jag så länge velat bli scout, men blev för gammal för originalscouterna, bestämde jag ju mig för längesedan för att studera skogsalv. Så nu läser jag skogsalvsprogrammet, och därför tog vi en buss till Grövelsjön. Grövelsjön, tänker ni, och tänker att jag studerar till sjöjungfru. Nej, sjön var frusen, så man kunde åka spark på den.


Apropå spark, så är sparken ingenting man kan få på en praktikplats, om man inte missköter sig ordentligt. Jag har varken misskött mig eller fått sparken från min praktikplats, men tänkte komma till vad jag skulle komma till. Jag praktiserar just nu på HEMLIGT STÄLLE, vilket är en ypperlig skidanläggning för både sjöjungfruar och skogsalver, samt barnfamiljer och pensionärer. Är man någonstans däremellan, till exempel sjöfamilj, skogsbarn, fisk med spetsiga öron eller barnpensionär (även kallat tonåring eller barnlös kvinna/man) är denna anläggning kanske inte helt latjo lajban. Man kan nämligen varken dricka strårom eller dra en lina kokain för att mildra sin bihåleinflammation där.


På praktikplatsen äter jag wienerbröd, hyr ut skidor och sparkar barn i ögonhålorna om de åker skidor fel. Om de åker skidor rätt får de vänskap i utbyte mot pengar.



Av Månen - 16 februari 2013 18:51

Idag var det helt gratis att synas i rampljuset, stod det när jag loggade in på min blogg. Hur kommer det sig då att jag varit försvunnen så länge? Eller ges man bara denna möjlighet om man suddats ut en längre period, och sedan gör en comeback som heter duga?


Så vad är då anledningen till min frånvaro? Är jag ute och cyklar alldeles för mycket, eller kanske beror det på att jag numera bor i en liten stuga på Hovfjället och inte har internet? Om man tar bort cykeln och sätter dit lite skidor och några barn, så är båda svaren rätt svar. Jag glider runt likt en filatelist som skådat Värnamofrimärkena under sulan på en pojke som precis gick på bussen till Skövde och försvann. För er som inte är tillräckligt bildade för att veta vad Värnamofrimärkena är för någonting, ger jag er här en länk, som reder ut alla funderingar ni nu må ha. http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rnamofrim%C3%A4rkena 


Vad mer kan skrivas? Jag är trött och ställer in kundbindningar åt skidor. En sådan grej säger man om man är trött. Så trött var jag inte idag. Ibland snubblar jag eller halkar, men då brukar jag gå till receptionen och viska till receptionisten att jag snubblat. Om jag halkat, så viskar jag istället att jag halkat. Ibland pratar jag med norska barn som ska till sina farfarar. Inte ofta man säger farfar i plural. Barn är trevliga, tycker jag.


PS: Denna filatelistliknelse är alltså jag, som skuttar runt på skidor med en massa barn som vill att jag lär dem att åka skidor. Och just idag var jag glad för att hamna i rampljuset gratis. Jag har aldrig varit där. Tack!



Av Månen - 24 januari 2013 18:52

Jag känner mig rätt obekväm av att skriva mina inlägg på Word-dokument, men så länge internet svabbar golv eller gör någonting annat, tvingas jag använda dessa primitiva metoder. Mitt internet verkar nämligen ta kafferast alldeles för ofta för att jag ens skulle ägna en tanke tillit till den rackaren. Svabbar man golv under stor del av den tiden man egentligen borde vara ett internet, och dessutom tar kafferaster från svabbandet, tycker jag inte att man förtjänar den tilliten.


Så vad kan skrivas, som inte redan skrivits? Hur kan jag framhäva allt positivt jag har att säga? Jag skrev ett inlägg till för några dagar sedan, som mitt internet jag inte längre litar på, dödade. Det enda man gör är att trycka på knappen ”publicera”, och vips är delar av min självbiografi sex fötter under. Sex fötter under betyder att den har kolat vippen och blivit begravd.  Eftersom jag numera är alkoholist, minns jag dessutom inte vad som skrevs i det inlägg som kolat vippen. Att ens försöka tillägna detta inlägg till mitt förra, döda inlägg, vore som att göra en parodi på Scary Movie 5 och döpa den till Mary Groovie 5. Jag kan inte referera till mitt döda inlägg på något sätt, eftersom inlägget dog på grund av en internetuppkoppling som inte fanns, samtidigt som mitt minne saknar uppoppling även det.


Idag köpte jag ett par längdskidor för 100 kronor och det tyckte jag var billigt. Andra positiva aspekter med livet är att jag ska upp till en grövlig sjö på lördag. Grövelsjön heter den sjön. Apropå min alkoholism, så var jag på en föreläsning förra veckan, gällande alkohollagen. Tydligen måste man vara 18 år för att få gå på krogen, och man får inte själv ta med en flaska Reimersholms Bäska droppar in på varken barens dansgolv eller barens bord. Trots att väldigt få krogar serverar just Reimersholms Bäska droppar. Vill man ha en pint Reimersholms Bäska droppar måste man ta en roddbåt ut till internationella vatten. Dåligt, Sverige. Under all kritik.


Åt fanders med alkohollagen!


/Månen.

Av Månen - 12 januari 2013 02:42

Världen har spelat mig två spratt, sedan jag uppdaterade senast. Senast världen spelade ett spratt med mig, var då jag senast skulle skriva ett inlägg som handlade om det första sprattet världen spelat med mig. När jag skulle skriva om det sprattet, hade min dator inget internet, och all text försvann. Sedan skrev jag om ungefär hälften av vad jag redan skrivit, och skulle publicera igen (dock med en säkerhetsåtgärd - kopierat texten innan). Min hjärna kastade sig själv i en hög med ej komposterbara äggskal, och kopierade en länk däremellan, och likaså hade jag inget internet andra gången heller. Jag rev mig i nyckelbenen och förbannade världens alla klaustrofober. All text var borta, och den enda tillgängliga texten som fanns i "klistra in", var en länk till ett av mina äldre inlägg.


Men nu har jag tänkt att jag kanske ska skriva vad som hänt mig, och vad som är såpass intressant att jag nu skriver mitt tredje inlägg som är tänkt handla om detta. Jo, det är nämligen så att mina tarmar har beslutat sig för att trilla ur min mage. Jag har fått en mystisk knöl precis ovanför mitt välutvecklade och ack så vackra könsorgan. Det är lite som att en skalbagge försöker trycka sig ut ur min kropp för att smaska i sig könshårsbär. Jag är dock osäker på om dessa bär existerar, men skalbaggen inom mig tycks tro det...


Men om jag ska beskriva det här som det verkligen är, så är det bara en grej som enligt min Gör-det-själv-kirurgi-bok kallas för Ljumskbråck, vilket man bara behöver en blåslampa och en gaffel för att bli av med. Man ska bara nagga knölen, för att sedan bränna den i 925 grader i 45 minuter. Detta serveras med en femtioprocentig blandning av grädde och Absolut vodka, och toppas med ett dussin körsbär. Rekommenderad dryck till sammanhanget är lämpligtvis ett rött vin med toner av vinbär, Magnesium och kanel.


Hur känns det egentligen för mig att ha en knöl som vetenskapsmän valt att kalla för någonting så vedervärdigt som "Ljumskbråck", då? Jo, för mig är det lite som att ha en vänlig parasit som hoppat ut ur tarmen, och parasiter är för mig inga problem, eftersom jag själv är en i det svenska samhället. Jag äter skattepengar för att utbildas till samhällsbörda. Jag surfar på samhällets vågor, men kommer aldrig själv någonsin bli en vågmaskin...


PS: Det är bara lite sprucken muskulatur, där lite tarm valt att sippra ut. För mig låter det ganska lustigt, men för den som är kräsmagad kanske det inte gör det.









Presentation

Omröstning

Idag ska jag göra en ny omröstning på bloggen. Är det en bra idé?
 Ja! Kanonbra, Månen!
 Nej. Sumpa den idén.
 Hmm. Detta är ju omröstningen..
 Lägg ned bloggskrället.
 Heja kommunisterna!

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards